Idag är det fredag
Det var en bra dag idag. Fast först var den jättedålig. Sedan hade vi bild, och då kladdade jag på med färg över hela min häst som jag målat coh då blev allt bra igen. Jag målade tre stora bilder under lektionen. Det var många som frågade vad som hänt med hästen. Dessutom hade vi ingen engelska så istället Åkte jag och Fritchof in till stan och hade lite trevligt. Först åkte vi dock till Konstakademien, där det var en utställnig vi var tvugna att gå på för att vi ska skriva en recension om konstnären. Ganska meningslös utställning egentligen. Men han är rätt cool egentligen, den där Erland.
Jaja, ni vill ändå inte höra om mina konstfilosofier. I alla fall spatserade jag och Frida runt lite på stan som sagt, köpte Mc Flurry och satte oss i Kungsan, där som rosa träden blommade för fullt. Helt underbart. Såg en liten unge stå länge och titta på dem men förundran. Sedan drog han sin mamma i ärmen, pekade och sa: "Åh, vad vackert!"
Ja, ibland är världen vacker.
Allt var alltså hur bra som helst. Tills jag kom hem. Trodde jag skulle få huset för mig själv ikväll, helt ensam. Men näe. Walle hade bestämt sig för att bli sjuk och ligger nu i 39-40 graders feber. Mamma stannade då hemma såklart, istället för att åka till Strömstugan.
Men det är rätt okej ändå. I alla fall så länge solen lyser.
Jag har insett att onsdagen var den bästa dagen jag haft på länge. Trots att jag mådde så dåligt fysiskt, hade jag det bra. Jag njöt faksiskt av att vara hemma. Jag behövde verkligen den där dagen. Det enda jag gjorde var att ägna tid åt mig själv. Mig, och ingen annan. Det är ju inte ofta man hinner med det annars. Och det är faktiskt precis vad jag har planerat för helgen. Spendera tid med mig själv. Kanske avbokar saker och ting så jag slipper ha de där måstena. Förutom dansen då förstås. Men vi får se.
Jaja, ni vill ändå inte höra om mina konstfilosofier. I alla fall spatserade jag och Frida runt lite på stan som sagt, köpte Mc Flurry och satte oss i Kungsan, där som rosa träden blommade för fullt. Helt underbart. Såg en liten unge stå länge och titta på dem men förundran. Sedan drog han sin mamma i ärmen, pekade och sa: "Åh, vad vackert!"
Ja, ibland är världen vacker.
Allt var alltså hur bra som helst. Tills jag kom hem. Trodde jag skulle få huset för mig själv ikväll, helt ensam. Men näe. Walle hade bestämt sig för att bli sjuk och ligger nu i 39-40 graders feber. Mamma stannade då hemma såklart, istället för att åka till Strömstugan.
Men det är rätt okej ändå. I alla fall så länge solen lyser.
Jag har insett att onsdagen var den bästa dagen jag haft på länge. Trots att jag mådde så dåligt fysiskt, hade jag det bra. Jag njöt faksiskt av att vara hemma. Jag behövde verkligen den där dagen. Det enda jag gjorde var att ägna tid åt mig själv. Mig, och ingen annan. Det är ju inte ofta man hinner med det annars. Och det är faktiskt precis vad jag har planerat för helgen. Spendera tid med mig själv. Kanske avbokar saker och ting så jag slipper ha de där måstena. Förutom dansen då förstås. Men vi får se.
