En slags hatkärlek
Jag älskar hösten. Jag hatar hösten. Hösten är så färgglad och trevlig. Hösten är så grå och kall. Vackra löv som solen gör lysande. Massa jävla löv överallt och bara regn. Hela hösten är en enda stor hatkärlek!
Idag är hösten snäll. Jag sitter faktiskt ute just nu och njuter i solen. Himlen är helt blå, solen värmer och allting är bara underbart, trots att jag var hos tandläkaren och missade hela bildlektionen. Tandhygenisten frågade faktiskt om jag haft tandställning, vilket jag inte haft. Det var ju trevligt!
Men jag hade inga hål och fick sluta en timme tidigare. Så efter att jag köpt Flux och lite annat på apoteket bestämmer jag mig för att gå från tandläkaren, som är ett par kvarter från skolan, genom stan och till slussen. Jag följer Sveavägen och sedan vidare förbi Kungsan och via vattnet. Allting är så vackert och jag mår så otroligt bra. När jag gått över Strömbron sätter jag mig på en bänk framför slottet och bara tittar. Tillslut tar jag upp palle och gör en snabb skiss över bron jag gått över. På andra sidan vattnet är trädens löv färgade i höstens alla färger och tyckts lysa i den starka solen. Himlen speglar sig i vattnet som lyser i klarblått och grönt, inte alls sådär grönsvart som det brukar vara vid den här tiden på året.
Efter ett tag i solen reser jag mig och fortsätter min promenad mot slussen. Sakta men säkert, utan någon som helst stress. Solen lyser hela tiden på mig och fyller mig med välbehag och glädje. Jag känner mig näst intill lycklig.
Väl framme i slussen funderar jag på att vänta på 449an så jag slipper gå hem. Men jag bestämmer mig snabbt för att ta 414 och får småspringa för att hinna med den. Dagen är ändå så underbar så varför inte en till liten promenad hem från Skuru? Så jag hamnar på en ganska full buss som dessutom är försenad. Men vad gör det?
På bussen petar en liten dam mig på armen och säger snällt:
- Vill du sitta här?
Hon visar med en gest att hon menar den tomma stolen bredvid sig. Jag tackar och hon flyttar ut så jag kan komma in. När damen ska sätta sig hamnar hon lite snett ch säger:
- Ojdå!
Vilken söt liten tant! Så håller hon en liten paus och fortsätter.
- Jag har så svårt att komma in på den inre stolen så du får gärna sitta där.
Vid Järla station fylls bussen till bredden med folk från Nacka gymnasium, vilket jag i vanliga fall tycker är bland det jobbigaste som finns. Men idag kan ingen rubba min glädje!
Vid Skuru träffar jag Louise, som jag inte sett sedan i påskas då jag var i Åre med Millpill. Hon ser på mig efter vi kramats, ler och säger:
- Vad skönt, du är dig lik.
På en positivt sätt. Vi har ett trevligt samtal tills jag bestämmer mig för att sakta men säkert bege mig hemåt. Jag funderar på att gå in på Skuru Skola och hälsa på lärarna, men kommer aldrig riktigt till skott. Så jag går bara förbi. Jag får ta det någn annan dag.
Och gissa till vem det tjockaste brevet i brevlådan är? Jo, till mig. Och det är från Jessicapessica! Helt underbart! Bättre än såhär kan det inte bli. Så nu ska jag äta en macka, sätta på mig mjukisbyxor och läsa brevet. Jag borde egentligen plugga, men det får bli senare.
Jag önskar jag hade haft min kamera med mig idag, så jag kunde dokumenterat allt det underbara och visat er.
<3
Idag är hösten snäll. Jag sitter faktiskt ute just nu och njuter i solen. Himlen är helt blå, solen värmer och allting är bara underbart, trots att jag var hos tandläkaren och missade hela bildlektionen. Tandhygenisten frågade faktiskt om jag haft tandställning, vilket jag inte haft. Det var ju trevligt!
Men jag hade inga hål och fick sluta en timme tidigare. Så efter att jag köpt Flux och lite annat på apoteket bestämmer jag mig för att gå från tandläkaren, som är ett par kvarter från skolan, genom stan och till slussen. Jag följer Sveavägen och sedan vidare förbi Kungsan och via vattnet. Allting är så vackert och jag mår så otroligt bra. När jag gått över Strömbron sätter jag mig på en bänk framför slottet och bara tittar. Tillslut tar jag upp palle och gör en snabb skiss över bron jag gått över. På andra sidan vattnet är trädens löv färgade i höstens alla färger och tyckts lysa i den starka solen. Himlen speglar sig i vattnet som lyser i klarblått och grönt, inte alls sådär grönsvart som det brukar vara vid den här tiden på året.
Efter ett tag i solen reser jag mig och fortsätter min promenad mot slussen. Sakta men säkert, utan någon som helst stress. Solen lyser hela tiden på mig och fyller mig med välbehag och glädje. Jag känner mig näst intill lycklig.
Väl framme i slussen funderar jag på att vänta på 449an så jag slipper gå hem. Men jag bestämmer mig snabbt för att ta 414 och får småspringa för att hinna med den. Dagen är ändå så underbar så varför inte en till liten promenad hem från Skuru? Så jag hamnar på en ganska full buss som dessutom är försenad. Men vad gör det?
På bussen petar en liten dam mig på armen och säger snällt:
- Vill du sitta här?
Hon visar med en gest att hon menar den tomma stolen bredvid sig. Jag tackar och hon flyttar ut så jag kan komma in. När damen ska sätta sig hamnar hon lite snett ch säger:
- Ojdå!
Vilken söt liten tant! Så håller hon en liten paus och fortsätter.
- Jag har så svårt att komma in på den inre stolen så du får gärna sitta där.
Vid Järla station fylls bussen till bredden med folk från Nacka gymnasium, vilket jag i vanliga fall tycker är bland det jobbigaste som finns. Men idag kan ingen rubba min glädje!
Vid Skuru träffar jag Louise, som jag inte sett sedan i påskas då jag var i Åre med Millpill. Hon ser på mig efter vi kramats, ler och säger:
- Vad skönt, du är dig lik.
På en positivt sätt. Vi har ett trevligt samtal tills jag bestämmer mig för att sakta men säkert bege mig hemåt. Jag funderar på att gå in på Skuru Skola och hälsa på lärarna, men kommer aldrig riktigt till skott. Så jag går bara förbi. Jag får ta det någn annan dag.
Och gissa till vem det tjockaste brevet i brevlådan är? Jo, till mig. Och det är från Jessicapessica! Helt underbart! Bättre än såhär kan det inte bli. Så nu ska jag äta en macka, sätta på mig mjukisbyxor och läsa brevet. Jag borde egentligen plugga, men det får bli senare.
Jag önskar jag hade haft min kamera med mig idag, så jag kunde dokumenterat allt det underbara och visat er.
<3
