My pieces, my entirety

Du vet inte vad du har innan du förlorar det

Changeling

Publicerad 2009-01-09 23:38:02 i Allmänt,

Efter att jag jäktat runt med mamma på söder efter en klänning till Pelles 70-årsfest, träffade jag Emma på Stureplan för att äta innan bion. Dessvärre hade vi tillslut bara en kvart på oss att äta av en rad olika anledningar. Så när vi väl gått på toaletten och allt praktiskt var avklarat rushade vi iväg till bion och kom in precis när de släckte ner.

Och det var ingen dålig film må jag säga. Vi såg ju Changeling, med Angelina Jolie. Jag har sagt förut att jag gråtit som ett barn till filmer. Men det här tog nog priset. Min Tacobarservett var så blöt så den hade fallit söder i handen på mig. Det var inte längre en servett, utan mer.. ihoptryckt pappersmassa.

Filmen handlar om en mor, vars son en dag försvinner. Efter fem månader hittar polisen honom och för hem honom till mordern. Men det visar sig att det inte är hennes son, ilket polisen vägrar tro på. Hon har inget annat val än att ta med pojken hem. I flera månaders tid försöker hon övertyga polisen om att de hittat fel pojke, men de vägrar tro på henne. Hon får bevis från både läraren och tandläkaren att det inte är samma pojke som kommit tillbaka. Dessutom är den nya pojken 8 cm kortare än den egentliga pojken, plus att han är omskuren. Polisen bortförklarar detta med att det har skett så många fysiska förändringar hos pojken under de påfrestande fem månaderna tillsammans med att modern vägrar inse att hennes son förändrats. 

Den här historien utvecklar sig på ett hemskt sätt som ingen ens kunnat föreställa sig. Och det hemskaste av allt är att det är en sann historia. Jag tänker inte berätta hela handlingen eftersom det känns som om jag förstör den lite då. Men jag tycker att alla borde se den här filmen. Och då menar jag verkligen alla.

När filmen var slut och eftertexten började rulla visste jag inte vad jag skulle säga. Tårarna bara fortsatte rinna medan jag kramade min lilla pappersmassa i handen.



---

Innan jag slutar måste jag bara berätta om Emmas och min konversation på Slussen. Haha.

Vi diskuterade Darin och hans nya skiva och Emma konstaterade:
-  Alltså, han har ju blivit ganska divig.
-  Ja,
säger jag då, det är inte så konstigt...
Jag ger Emma en himlande blick och säger sedan:
-  Storhetsvansinne...

Kommentarer

Postat av: Solli

Publicerad 2009-01-12 23:53:52

vilken fin recension, jag måste verkligen se den!



svar: jag tyckte utställningen var fantastisk! och ja, jag såg skåpet..menar du den med spegelcylindern på?



Kram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

My

Här skriver jag om allt och inget. Ibland mycket, ibland lite. Ibland inget alls.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela