Officiell vår
Nu är det vår. Nu ÄR det vår. Och vet ni varför?
För att idag sopade de bort sanden från vägarna. Nu ska jag börja använda sommarskor!
För att idag sopade de bort sanden från vägarna. Nu ska jag börja använda sommarskor!
Mörker
Jag gillar mörker. För det får en att ägna sig åt bara sig själv, eftersom man inte ser något annat. Det är nog kanske det som skrämmer folk med mörker, att de faktiskt ser sig själv och inte allt annat. De är så vana vid allt runt omkring en, som är en den av dem. Men i mörker försvinner allt, förutom en själv.
Igår var det Earth Hour. Självklart hade vi släckt med hela huset och vi satt med tända ljus och fotogenlampor. Walle hade en kompis här och de satt och spelade Yatsy, samtidigt som jag, Jessica och Mill festade på morötter och dip i mörkret. Det irriterar mig något enormt att Stockholms stad valde att inte medverka. Kungen och Globen släckte ju ner. Till och med MatÖppet i Ektorp hade stängt för Earth Hour! Visst, det kanske inte göra en sådär huge skillnad för energiförbrukningen eftersom det bara är en timme, men det är det symboliska vi är ute efter.
Här är i alla fall lite bilder från Aftonbladet från igår. Häftigt!
Nu har jag ju som vanligt ungefär fem saker till jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Exempelvis Bounce, vars föreställning (Caution) jag även såg igår. Otrolig. Helt jävla amazing, om man får uttrycka det så.
Dessutom har jag lyckats se två filmer i helgen: Crash och Memento. Båda två var stört jävla bra, men också jävligt komplicerade. Rekommenderas att se!
Nu är det bara en vecka kvar till lovet!
Igår var det Earth Hour. Självklart hade vi släckt med hela huset och vi satt med tända ljus och fotogenlampor. Walle hade en kompis här och de satt och spelade Yatsy, samtidigt som jag, Jessica och Mill festade på morötter och dip i mörkret. Det irriterar mig något enormt att Stockholms stad valde att inte medverka. Kungen och Globen släckte ju ner. Till och med MatÖppet i Ektorp hade stängt för Earth Hour! Visst, det kanske inte göra en sådär huge skillnad för energiförbrukningen eftersom det bara är en timme, men det är det symboliska vi är ute efter.
Här är i alla fall lite bilder från Aftonbladet från igår. Häftigt!
Nu har jag ju som vanligt ungefär fem saker till jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Exempelvis Bounce, vars föreställning (Caution) jag även såg igår. Otrolig. Helt jävla amazing, om man får uttrycka det så.
Dessutom har jag lyckats se två filmer i helgen: Crash och Memento. Båda två var stört jävla bra, men också jävligt komplicerade. Rekommenderas att se!
Nu är det bara en vecka kvar till lovet!
.
Varför lyckas jag aldrig uträtta allt jag planerat att göra?
Det är ju dåligt. Men jag fick göra massa trevligheter istället.
Det är ju dåligt. Men jag fick göra massa trevligheter istället.
Spies
Egentligen skulle jag vilja ha en bild på dagens konstverk i Wilson, men eftersom det inte är möjligt får ni nöja er med... ingenting.
Carl och Max var här ikväll och det var meningen att vi skulle titta på Saw, eller något annat äckligt. Men eftersom Max tydligen inte hittade filmerna blev det Taran och den magiska kitteln och OC. Och en massa glass och chips såklart. Egentligen var det meningen att vi skulle till Max, men eftersom jag vägrade gå ut i snöstormen kom de hit istället. Och tro det eller ej, det var snöstorm. Fast allting är ju relativt, I guess.
I vilket fall som helst var det supertrevligt. Har inte träffat aporna på jättelänge.
Just nu sitter jag och lyssnar på Coldplays Spies och vill inte riktigt gå och lägga mig. Jag vill inte ha helg, för då måste jag göra allt jag ska ha gjort till nästa vecka. Det känns lite jobbigt. Utomhus är det lugnet efter stormen. Tjock dimma, vit mark och lite under nollan.
Man brukar ju prata om älvorna som finns i dimman. Kanske det inte är älvor, utan spies?
---
And if we don't hide here
They're gonna find us
And if we don't hide now
They're gonna catch us when we sleep
And if we don't hide here
They're gonna find us
And the spies came out of the water
But you're feeling so good 'cos you know
That though spies hide out in every corner
They can't touch you, no
'Cos they're just spies
They're all spies
Carl och Max var här ikväll och det var meningen att vi skulle titta på Saw, eller något annat äckligt. Men eftersom Max tydligen inte hittade filmerna blev det Taran och den magiska kitteln och OC. Och en massa glass och chips såklart. Egentligen var det meningen att vi skulle till Max, men eftersom jag vägrade gå ut i snöstormen kom de hit istället. Och tro det eller ej, det var snöstorm. Fast allting är ju relativt, I guess.
I vilket fall som helst var det supertrevligt. Har inte träffat aporna på jättelänge.
Just nu sitter jag och lyssnar på Coldplays Spies och vill inte riktigt gå och lägga mig. Jag vill inte ha helg, för då måste jag göra allt jag ska ha gjort till nästa vecka. Det känns lite jobbigt. Utomhus är det lugnet efter stormen. Tjock dimma, vit mark och lite under nollan.
Man brukar ju prata om älvorna som finns i dimman. Kanske det inte är älvor, utan spies?
---
And if we don't hide here
They're gonna find us
And if we don't hide now
They're gonna catch us when we sleep
And if we don't hide here
They're gonna find us
And the spies came out of the water
But you're feeling so good 'cos you know
That though spies hide out in every corner
They can't touch you, no
'Cos they're just spies
They're all spies
.
Och så var världen vit igen. När tar alla dessa humörsvängningar slut egentligen?
Dagens konst
På bildlektionen blev jag för första gången på flera månader inspirerad. Så jag började kladda lite i Wilson vilket endade upp med en riktigt trevlig bild. Jag tror helt enkelt jag tänker för mycket, istället för att bara göra. Idag lyckades jag faktiskt att inte tänka alls, bara lyssna, se och skapa.
Jag ska nog försöka ägna kvällen åt att jobba lite med Wilson. Han måste känna sig extremt bortglömt och obetydlig just nu. Förutom dagens bild, bilden på förstasidan och då jag ritade av El Hombre, är det enda som finns i honom en enda sörja.
Inspiration borde komma lite lättare tycker jag. För när den väl är där går den inte att hejda. Kanske kvällens kommande inspiration kan bidra med något till 100-poängsprojektet och Tanzania?
Förhoppningsvis.
.
Värdet hade humörsvängningar idag. Snöstorm varvades med blå himmel. Fram och tillbaka, upp och ned. Ett tag var det strålande väder på ena sidan skolbyggnaden och snöstorm på andra sidan. Kewl.
Hej.
Jag hatar att folk antar så jävla mycket hela tiden utifrån vad de ser.
För det är i de flesta fall helt åt helvete.
För det är i de flesta fall helt åt helvete.
Walking the same line
Nu är det vår. För myrorna som bosatte sig i mitt rum för två år sedan vaknat och börjat härja.
Men så kom ju snön igen. Jag var precis ute på promenad för mig själv i skogen och det var tyst så man kunde höra snöflingorna när de träffade granarna. Jag tog småstigar, som jag inte gått på hur länge som helst, upp på berget för att se hur staden såg ut. Och vyn var helt otrolig. Vattnet och himlen hade exakt samma färg och snön låg så tät i luften så man såg knappt ljusen i horisonen.
Jag vet inte hur länge jag stod där, men efter ett tag var jag ju tvungen att vända och gå tillbaka så inte Walle skulle börja undra var jag höll hus.
Nu sitter vi och lyssnar på Irya's Playground och väntar på Beck.
Besök gärna http://profile.myspace.com/iryamusic och lyssna lite. Otrolig fin musik.
---
Turn the light back on
I wan to see your eyes
Men så kom ju snön igen. Jag var precis ute på promenad för mig själv i skogen och det var tyst så man kunde höra snöflingorna när de träffade granarna. Jag tog småstigar, som jag inte gått på hur länge som helst, upp på berget för att se hur staden såg ut. Och vyn var helt otrolig. Vattnet och himlen hade exakt samma färg och snön låg så tät i luften så man såg knappt ljusen i horisonen.
Jag vet inte hur länge jag stod där, men efter ett tag var jag ju tvungen att vända och gå tillbaka så inte Walle skulle börja undra var jag höll hus.
Nu sitter vi och lyssnar på Irya's Playground och väntar på Beck.
Besök gärna http://profile.myspace.com/iryamusic och lyssna lite. Otrolig fin musik.
---
Turn the light back on
I wan to see your eyes
Here I come!
Det roligaste hände nyss!
Det ringde ett okänt nummer, och på andra sidan tråden var en Rickard som sa:
- Hej, jag ringer från BBP AB. Du hade skickat in en ansökan för ungefär en och en halv timme sedan?
Jag svarade förvånat att det hade jag. Han svarade:
- Haha, nu blev du förvånad va!
Så på lördag ska jag till Peter Mynde Backe på Slussen för att träffa denna Rickard. Snacka om snabba ryck! Haha! Han var så kul när han frågade om det passade på lördagen och frågade om jag skulle vara "ute och svänga" på fredagkvällen, och jag svarade att jag antog att jag skulle det, så han sa:
- Då får vi väl se om du har piggnat till vid två kanske då? Haha.
Haha, klockan två it is!
Det ringde ett okänt nummer, och på andra sidan tråden var en Rickard som sa:
- Hej, jag ringer från BBP AB. Du hade skickat in en ansökan för ungefär en och en halv timme sedan?
Jag svarade förvånat att det hade jag. Han svarade:
- Haha, nu blev du förvånad va!
Så på lördag ska jag till Peter Mynde Backe på Slussen för att träffa denna Rickard. Snacka om snabba ryck! Haha! Han var så kul när han frågade om det passade på lördagen och frågade om jag skulle vara "ute och svänga" på fredagkvällen, och jag svarade att jag antog att jag skulle det, så han sa:
- Då får vi väl se om du har piggnat till vid två kanske då? Haha.
Haha, klockan två it is!
Nyvaket leende
Istället för att sitta inne i bildsalen och idéskissa beger jag mig ut i parken under lektionen. Jag sätter mig på muren bakom Ellen Key-statyn, som fyllkomligt lyser i solen. Vinden får mitt hår att stå på ända och högt uppe rör sig enstaka moln, som om de var påväg att fly någonstans. Människa efter människa går förbi mig på trottoaren, och även de är helt inne i sin egna värld. Det faktum, att vi lever så tätt inpå varann med med så olika liv, faschinerar mig lite. Att vi fortfarande inte vet ett dyft om varandra, fastän vi kanske tar samma buss varje morgon. Världen är så stor, men samtidigt så liten. Alla lever ju egentligen på samma ställe. Trots allt.
Världen är rätt vacker egentligen, med vindarna som driver människorna runt runt. En flicka med sin hund som vägrar släppa bollen, ett gammalt par som långsamt vankar över gatan. Den enda som faktiskt ser allting är solen, och den är också i stånd att göra inverkan på oss. Solen gör oss vackra, gör naturen vacker. Från minsta lilla nyvakna gråsugga, till stora kala träd. Den letar sig in i en, värmer en inifrån och får en att le med hela kroppen. Det är just det som världen snart kommer visa oss: det nyvakna leendet efter vintern.
Fontänen i Ellen Key-parken har ännu inte fyllts med vatten. Men parkens invånare, fåglarna, är redan där och väntar. De flyger runt runt och leket tafatt, i väntan på våren. Då kommer den bruna marken åter prydas med gröna starka grässtrån och vattnet kommer porla i fontänen. Och Ellen Key- kommer åter få blicka ut över sin sommarpark och allt som hör den till. 
( och i brist på min kamera får ni stå ut med denna bild istället föra något på dagens väder (: )
!
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regn droppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Steg upp på morgonen
Innan min dag var riktigt vaken
Åhh, vilken härlig dag
Det är faktiskt nästan vår idag! Helt underbart! Himlen är knallblå och solen värmer. Dessutom fick jag sällskap på bussen av Jessica. Det är ju onsdag, och då tar vi alltid samma buss. Fast, av diverse olika anledningar, har vi inte tagit den på hur länge som helst! Så det blev en trevlig morgon med sol och gemytligt sällskap, trots min förkylning och hosta. (:
LOST
Säsongsstart för Lost! Självklart satt jag och Walle bänkade framför tvn (mamma orkade inte så hon sov). Åh, Lost. Bara tanken får mig att rysa lite. Det så himla bra! Och jag vet att det är asmånga som tycker att "vah, kollar du på Lost, fan va töntigt" eller "men vadå, man fattar ju ingenting av det". Men grejen är den, att om man sett det från början, och blivit involverad i det, då blir det som en drog. Man måste få mer, man måste få veta vad som händer. Det är dessutom omöjligt att bara hoppa in i serien, som det går med många andra poppisserier. Så ni som sett det ett antal gånger och inte gillat det är det inte så konstigt. Men jag kan bara säga: Synd för er! Och det är nästan det som gör den så bra, att man hela tiden måste vara på hugget och tänka mycket själv för att förstå. Och då förstås minnas vad som hänt tidigare.
Tv4 gjorde nyligen en intervju med Terry O'Quinn, som spelar John Locke, som ni kan se här:
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.895878&renderingdepartment=2.4034
Egentligen var det ju inte det här jag ville skriva om, men eftersom jag är helt uppe i Lost och allt sånt minns jag tyvärr inte det ursprungliga ämnet längre. Haha.
Jag vill bara tillägga att Lost har hållit på i ungefär 5 år, vilket är helt sjukt. Att en serie kan hålla på så länge! Det skapades under 2004 och hade premiär i Sverige någon gång i januari 2005. Stört länge sedan. Ett mirakel att jag fortfarande minns.
OCH! 22:40! Är inte det den mest korkade tiden att lägga ett program på?
But still. Jag längtar till nästa tisdag.
Magic käsineet! <3
När jag hämtade posten var det som vanligt hur mycket som helst. Men gissa vad! Hela tre brev var till mig! Det händer sannerligen inte ofta. Två av dem var meningslösa (de var från Mynthuset respektive SLBU), men det tredje var ett paket med Eevas (farmor) handstil på. Jag öppnar och ut trillar två par Magic käsineet! (Vilket då betyder Magic fingervantar) Alla i familjen fick ett par under jul, och jag har insett att bättre fingervantar går inte att hitta! De är verkligen magic! Så jag bad Eeeva att skicka lite fler. Det roligaste är att på paketet står det en del beskrivningar, som jag först bara skrattade åt, men som egentligen är sanna. Haha. Längst upp på paketet är det som blå vågor där det står "StrrrrrrrrrrrretcH" med gul text. I nederkanten står det:
- Lämpimät, sis 10% villaa (Varma, innehåller 10% ull)
- Sopii monenlaiseen kayttöön (Passar till alla möjliga användningsområden)
- Yksi koko - sopii kaiken kokoisille ja ikäisille (En storlek - passar till att storlekar och åldrar)
Hela grejen är verkligen bara LoL när man ser på paketet. Men allting stämmer verkligen, vilket faschinerar mig lite måste jag säga. Haha.
.
Klockan är kvart över tre och det är mörkt ute.
Men musiken svämmar över i mina öron.
Men musiken svämmar över i mina öron.
Dimma
Jag kom precis innanför dörren till ett mörkt hus. Jobbigt kan många tycka, när det är helt mörkt och ingen är hemma. Men för mig är det helt underbart. Jag älskar att få komma hema när jag vill, utan att någon är hemma och jag kan göra precis som jag vill.
När jag kom utanför dörren hos Emma var det dimma ute. Man kunde verkligen inte se mycket. Så istället för att ta bussen hem bestämde jag mig för att promenera genom det häftiga vädret. Det var knäpptyst ute, och kallt som fan, så jag tog min stora halsduk och svepte den runt mig så jag såg ut som en liten gumma. Riktigt mysigt. Det kanske inte var det smartaste att gå hem i tunna mjukisbyxor mitt i natta med tanke på att jag håller på att få hosta. Men det var det nog värt. Dimma är otroligt vackert.
Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, eftersom jag ju ska till skolan i morgon. Men jag har bestämt mig för att lägga fram allting och packa väskan så jag kan gå upp extra sent i morgon, liksom för att kompensera för sen sena kvällen. Jag har faktiskt ingen lust att gå och lägga mig, plus att jag är hur len som helst i ansiktet efter att ha fått testa Emmas peeling. Vad nu det har med sova att göra.
Jaja, tillbaka till det här med ensamheten. Resten av familjen åkte ju iväg till Strömstugan, men jag avstod eftersom jag redan bestämt att träffa Emma. Annars hade jag gärna åkt, eftersom Strömstugan är en liten annan värld. Trots det är jag glad att jag stannade hemma, eftersom jag får huset för mig själv. För tillfället spelar jag dålig RIX FM-musik på hög volym och jag sitter och markerar koreografier medan jag skriver. Dessutom finns det ingen som säger till mig att jag ska gå och lägga mig för en gångs skull.
Det blir en lång, men trevlig natt. Bara därför bjuder jag på en My-försöker-sig-på-en-snygg-pasé-i-omklädningsrummet-men-failar-bild. Jag måste nog säga att jag saknar den där urtvättade röda färgen lite.
Det är så mycket som rör sig som man måste se
Men det är för mycket så det blir bara en gegga med färg
När jag kom utanför dörren hos Emma var det dimma ute. Man kunde verkligen inte se mycket. Så istället för att ta bussen hem bestämde jag mig för att promenera genom det häftiga vädret. Det var knäpptyst ute, och kallt som fan, så jag tog min stora halsduk och svepte den runt mig så jag såg ut som en liten gumma. Riktigt mysigt. Det kanske inte var det smartaste att gå hem i tunna mjukisbyxor mitt i natta med tanke på att jag håller på att få hosta. Men det var det nog värt. Dimma är otroligt vackert.
Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, eftersom jag ju ska till skolan i morgon. Men jag har bestämt mig för att lägga fram allting och packa väskan så jag kan gå upp extra sent i morgon, liksom för att kompensera för sen sena kvällen. Jag har faktiskt ingen lust att gå och lägga mig, plus att jag är hur len som helst i ansiktet efter att ha fått testa Emmas peeling. Vad nu det har med sova att göra.
Jaja, tillbaka till det här med ensamheten. Resten av familjen åkte ju iväg till Strömstugan, men jag avstod eftersom jag redan bestämt att träffa Emma. Annars hade jag gärna åkt, eftersom Strömstugan är en liten annan värld. Trots det är jag glad att jag stannade hemma, eftersom jag får huset för mig själv. För tillfället spelar jag dålig RIX FM-musik på hög volym och jag sitter och markerar koreografier medan jag skriver. Dessutom finns det ingen som säger till mig att jag ska gå och lägga mig för en gångs skull.
Det blir en lång, men trevlig natt. Bara därför bjuder jag på en My-försöker-sig-på-en-snygg-pasé-i-omklädningsrummet-men-failar-bild. Jag måste nog säga att jag saknar den där urtvättade röda färgen lite.
Det är så mycket som rör sig som man måste se
Men det är för mycket så det blir bara en gegga med färg
Inte riktigt
De senaste två dagarna har jag blivit helt fullproppad, rent av beskjuten, med intryck. Det ena än värre än det andra. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen längre. Jag hinner inte smälta allting. Inte samtidigt.
Jag sov ju hos Mill igår, och vi diskuterade det här med att tiden går så fort. Hon sa att hon konstaterat att det är för att det händer så mycket saker hela tiden. Och det är ju sant. Om det händer mycket, går tiden fortare, och då hinner man inte ägna tanke åt varje grej eftersom det hela tiden dyker upp en ny.
Det är nog därför jag har blivit så förvirrad. Jag hinner inte tänka igenom och förstå allt som händer. Det händer ju nya saker hela tiden, så hur fan skulle det i sådanan fall gå till? Även den minsta lilla grej som händer gör förvånansvärt stor inverkan.
Jag har så jävla mycket jag vill skriva, men samtidigt så jävla lite. Jag vet vad jag vill skriva, men inte vad jag ska skriva. Inte för att ni nu blev så mycket klokare av det... Kanske jag ska försöka mig på att göra en överblickslista över allting? Nej, det skulle inte fungera. (Notera då även att jag faktiskt försökte.)
Äe. Fy faan.
Jag var i alla fall på Dansens Hus med mormor idag, och såg Destruction Song, som är koreograferad av Kenneth Kvarnström. Och det må jag då säga. Perfektion in i minsta detalj. Jag måste även erkänna att jag grät en liten tår någonstans i mitten av föreställningen.
Jag har ont i magen. Dessutom borde jag lägga mig, men det kommer inte hända. Än i alla fall.
Jag orkar liksom inte riktigt.
Jag sov ju hos Mill igår, och vi diskuterade det här med att tiden går så fort. Hon sa att hon konstaterat att det är för att det händer så mycket saker hela tiden. Och det är ju sant. Om det händer mycket, går tiden fortare, och då hinner man inte ägna tanke åt varje grej eftersom det hela tiden dyker upp en ny.
Det är nog därför jag har blivit så förvirrad. Jag hinner inte tänka igenom och förstå allt som händer. Det händer ju nya saker hela tiden, så hur fan skulle det i sådanan fall gå till? Även den minsta lilla grej som händer gör förvånansvärt stor inverkan.
Jag har så jävla mycket jag vill skriva, men samtidigt så jävla lite. Jag vet vad jag vill skriva, men inte vad jag ska skriva. Inte för att ni nu blev så mycket klokare av det... Kanske jag ska försöka mig på att göra en överblickslista över allting? Nej, det skulle inte fungera. (Notera då även att jag faktiskt försökte.)
Äe. Fy faan.
Jag var i alla fall på Dansens Hus med mormor idag, och såg Destruction Song, som är koreograferad av Kenneth Kvarnström. Och det må jag då säga. Perfektion in i minsta detalj. Jag måste även erkänna att jag grät en liten tår någonstans i mitten av föreställningen.
Jag har ont i magen. Dessutom borde jag lägga mig, men det kommer inte hända. Än i alla fall.
Jag orkar liksom inte riktigt.
Sömngångare
Walle har en tendens att, ungefär två timmar efter han somnat, starta världens diskussion. I sömnen då förstås. Jag har även många gånger ertappat honom med att fixa med en massa onödiga grejer i sitt rum, så som exempelvis flyttning av stolar, i sömnen.
Häromnatten var det ett himla babbel ett tag, varpå det plötsligt blev helt knäpptyst. Sedan hördes ljudet från sackosäckarna (alla vet hur det låter) och då var jag tvungen att gå in och se vad han höll på med. Och där stod alltså Walle, mitt på golvet, och i princip skakade en av de två sackosäckarna han har (de är relativt nya, vilket kan vara en av anledningarna till varför han måste checka dem i sömnen, haha). Jag frågade vad han gjorde och svaret jag fick var bara ett mummel. Jag föreslog att han skulle gå och lägga sig och då släppte han sackosäcken, men stod fortfarande kvar. Jag upprepade att han borde lägga sig och då gick han sakta tillbaka till sängen.
För en dryg halvtimme sedan höll han på att flytta en stol tvärs över rummet. Även då föreslog jag att han skulle gå tillbaka till sängen, eftersom hans svar på "vad gör du?" blev "jag vet inte".
Det blir en riktigt kul morgon, att få berätta om hans nattliga äventyr. Det är alltid lika roligt, haha. :D
.
Mina fingrar är helt sotiga.
Torsdag
Jag borde egentligen skriva på mitt reportage nu, men jag har ingen riktig ork för att göra det. Och Christer kommer hit och käkar middag med mig och Walle. Det känns faktiskt lite jobbigt. Då måste jag hålla på och socialisera med honom också, och det är alltid så jobbigt. Dessutom vill inte elden det som jag vill.
Faan. Jävla helvetes skitved.
Faan. Jävla helvetes skitved.
.
Idag var nog första dagen på länge som jag faktiskt känner att jag uträttat något av värde.
Postcards From Far Away
Jag sitter nu och lyssnar på Postcards From Far Away på repeat, vilken ni ser noter till ovan. Fina handskriva noter. Det är synd att jag ibland glömmer hur bort hur fantastiska Coldplay egentligen är. Och samtidigt så känns det så dumt att säga, nu när de är så kända. Jag skulle lika gärna kunna säga så om Metallica. Men grejen är att jag tycker faktiskt att Coldplay är rent av faktastiska. Vackra. Oavsett om världen gillar dem eller inte. Och det kommer jag alltid att tycka.
Jag har fixat ut noterna på låten nu i alla fall, så jag kan ta med dem till pianolektionen idag. Min pianolärare tycker alltid det är lika kul när jag tar med mig egna noter, trots att vi håller på med någon annan låt. Just nu har vi precis börjat med While My Guitar Gently Weeps, av Beatles. Men nu blir det Postcards!
I morse när jag gick upp hade det snöat ännu mer. När jag blev hemsjutsad från Udden (och Walle till skolan), sådär runt åtta, stannade jag ute ett tag föt att skotta bort snön. Jag skottade hela vägen från bilen, via ytterdörren och ner till grinden. Och det var riktigt skönt måste jag säga. Jag var till och med tvungen att gå ut med en linjal för att mäta hur mycket snö det har kommit. Det var ett bra tag sedan det kom såhär mycket snö. Sedan dess har jag tyvärr bara varit inne och skrivit diverse hemtentor/uppsatser. Och eldat. Jag har ju visserligen lagat mat utan el också! (på vedspisen) Det är det inte många som kan.
Men vid tvåtiden ska jag bege mig ut på en promenad inna jag ska träffa Elsa vid tre i Forum. Kanske jag rent av ska promenera hela vägen till Forum? Kanske genom skogen i Nyckelviken? Det lär ju ta åtminstone en halvtimme, men det är det värt.
Det är nog synd att ni inte hör musiken samtidigt som ni läser det här. Mina promenadfunderingar blir så mycket bättre när jag har Postcards... i bakgrunden. Helt fantastiska blir de nästan när jag tittar ut på snön som faller ner. Jag blir nästan lite glad när jag tänker på hur fint det måste vara att gå genom skogen. Jag tror nästan jag ska göra det.
Tystnad
I morse när jag vaknade var världen vit. Jag bokstavligen studsade upp ur sängen, trots att jag inte vaknat riktigt, och drog upp rullgardinen. Där blev jag stående och bara tittade på snöflingorna som dalade ner mot marken.
Snö är så oföargligt. Den bara ligger där och tittar på en. Och det blir på något sätt så stillsamt och tyst när marken är vit och snön sakta faller ner från himlen.
Människor är som snöflingor.
Ingen är den andra lik.
Snö är så oföargligt. Den bara ligger där och tittar på en. Och det blir på något sätt så stillsamt och tyst när marken är vit och snön sakta faller ner från himlen.
Människor är som snöflingor.
Ingen är den andra lik.
Careful where you stand
Nyss hemkommen från dansen. Istället för att äta något bra tjockar jag i mig lite chips. Inte bra. Men vafan. Jag måste ju ersätta lite av det borttränade fettet?
Vi får i alla fall inte kycklig i morgon på Udden, utan någon slags köttbit som Pelle köpt. Så det blir nog bra i alla fall. Sedan ska jag ju få sova där, vilket betyder att jag kan titta på Lejonkungen innan jag får och lägger mig. Fan, kom just på att det ju är House i morgon.. Ingen Lejonkungen då. Men jag slipper i alla fall plugga eftersom jag har ledigt på onsdag. Hela dagen (förutom då jag ska träffa Elsa, spela piano och möjligtvis träna) ska jag ägna till plugg. Och det känns riktigt bra faktiskt. Dessutom kommer jag, as usual på Udden och i Öjarn, äta en riktig frukost med ägg och mackor.
Ja, så lite saker har jag allt att glädja mig åt, även fast de inte är så många och av så stor betydelse. Men vad bryr ni er om det egentligen?
Nej, nu borde jag sova. Sedan i morgon komer Elin hit och äter frukost. Det ska bli trevligt. :) (Orkar inte dra historien varför, haha)
---
Pappa kom till mig igår med en Kalle Anka-tidning på finsk Åbodialekt (Turun murteel). Går inte att förstå så mycket. Det finns till och med en ordlista i början för att "vanligt" folk ska förstå. Det finns tydligen också en för Helsingforsdialekt, och det är fan ännu värre. Haha.
Positivt melankoliskt
Igår när jag som bäst satt och lyssnade på Coldplays nya EP och räknade matte sa mamma:
- Det är rätt melankolisk musik egentligen.
Och det måste jag nog hålla med om. Men samtidigt, tillsammans med det melankoliska, finns det en positiv känsla i det hela. Detta höll mamma med om. Vi hade en liten diskussion om det.
Positivt melakoliskt. Jag är riktigt nöjd med definitionen. Och det är just sådan musik som jag tycker är så vacker.
Måndag morgon
Tryck på play innan ni läser vidare.
I sista minuten sprang hon ut genom dörren och ned mot busshållsplatsen. Nere vid stoppskylten kom en bil runt hörnet som hon i all hast var tvungen att stanna för. Men trots morgonens stress hann hon med bussen. Hon satte sig på sin vanliga plats, den näst nämast bakre dörren, och vände blicken ut genom fönstret. Tankarna virvade iväg, bort över skogen som svishade förbi utanför fönstret. Träd, efter träd, efter träd. Hon visste precis när träden skulle komma, och vilka svängar bussen skulle göra, eftersom hon åkte samma väg varje dag. Samma väg, mot samma destination.
And it came to me then
That every plan
Is a tiny prayer to father time
I sista minuten sprang hon ut genom dörren och ned mot busshållsplatsen. Nere vid stoppskylten kom en bil runt hörnet som hon i all hast var tvungen att stanna för. Men trots morgonens stress hann hon med bussen. Hon satte sig på sin vanliga plats, den näst nämast bakre dörren, och vände blicken ut genom fönstret. Tankarna virvade iväg, bort över skogen som svishade förbi utanför fönstret. Träd, efter träd, efter träd. Hon visste precis när träden skulle komma, och vilka svängar bussen skulle göra, eftersom hon åkte samma väg varje dag. Samma väg, mot samma destination.
And it came to me then
That every plan
Is a tiny prayer to father time
Söndag
För första gången på riktigt riktigt länge känns det som om jag haft en riktigt givande helg. Med lite av varje, måste jag påstå. Och det må jag säga, det händer sannerligen inte ofta. Lite glädje, lite ilska, lite sorg, lite... bilkörning. Jag har till och med räknat matte och pappa har babblat en massa om integraler. Riktigt givande, som sagt. Dessutom har jag skrivit en ansökan om sommarjobb! Det ni!
I morgon är det måndag igen, vilket innebär att jag kommer ha tid att sminka mig ordentligt (eftersom jag har gympa på morgonen, as I told you before). Jag diskuterade detta med gympa måndag morgon med Frida, och hon hatar det tydligen. Jag tycker det är helt underbart. Man får sova länge, slipper göra i sig i ordning och man får sätta på sig mjukisbyxor. I korthet: Gå upp, äta frukost, sätta på sig mjukisbyxor, gå till bussen. Wunderbar. Kan inte bli bättre på en måndag morgon.
Gud, nu låter det som om jag är typ hurtigast i världen och aldrig har en dålig stund. Men anledningen till att helgen blev så givande var att hela den, i sig, var en dålig stund. Men jag kan ju inte säga hej-jag-har-inget-liv-så-jag-sitter-hemma-istället.
Även fast det egenligen är så.
Såhär glad skulle jag vilja vara. Och förhoppningsvis blir jag väl det på tisdag, för då ska jag få kyckling till middag på Udden.
I morgon är det måndag igen, vilket innebär att jag kommer ha tid att sminka mig ordentligt (eftersom jag har gympa på morgonen, as I told you before). Jag diskuterade detta med gympa måndag morgon med Frida, och hon hatar det tydligen. Jag tycker det är helt underbart. Man får sova länge, slipper göra i sig i ordning och man får sätta på sig mjukisbyxor. I korthet: Gå upp, äta frukost, sätta på sig mjukisbyxor, gå till bussen. Wunderbar. Kan inte bli bättre på en måndag morgon.
Gud, nu låter det som om jag är typ hurtigast i världen och aldrig har en dålig stund. Men anledningen till att helgen blev så givande var att hela den, i sig, var en dålig stund. Men jag kan ju inte säga hej-jag-har-inget-liv-så-jag-sitter-hemma-istället.
Även fast det egenligen är så.
Såhär glad skulle jag vilja vara. Och förhoppningsvis blir jag väl det på tisdag, för då ska jag få kyckling till middag på Udden.
Just yet
Alltså jag blir så jävla sur för att jag måste bry mig så jävla mycket om allting hela tiden. Fatta hur mycket enklare mitt liv skulle bli om jag bara slutade bry mig! Fatta vad skönt att jag faktiskt skulle få tid att bry mig om mig själv på riktigt?
---
Ni vet ibland orkar man ju inte sköta om gubbarna i The Sims, så då utsätter man dem för diverse katastrofer, för att få känna lite skadeglädje. Tänk om det faktiskt var så, att vi var en utav de där gubbarna, fast i ett gigantiskt spel. Det sitter alltså någon där och fifflar med en, utsätter en för en massa jävla saker som man måste utstå och klura ut. Att det faktiskt är någon, som precis som när vi sitter och spelar The Sims, sitter och önskar oss denna olust till allt. Som sitter där och bara hån ler och njuter av skadeglädjen.
---
How I wish you could see the potential
The potential of you and me
It's like a book elegently bound
But
In a language that you can't read
Just yet
Det är typ en av de vackraste texterna mina öron någonsin hört. Jag önskar någon ville binda en bok om mig.
(Videon saknar introt, eftersom det i sig är halva låten, men eftersom det bara fanns skit på youtube var denna bäst)
---
Ni vet ibland orkar man ju inte sköta om gubbarna i The Sims, så då utsätter man dem för diverse katastrofer, för att få känna lite skadeglädje. Tänk om det faktiskt var så, att vi var en utav de där gubbarna, fast i ett gigantiskt spel. Det sitter alltså någon där och fifflar med en, utsätter en för en massa jävla saker som man måste utstå och klura ut. Att det faktiskt är någon, som precis som när vi sitter och spelar The Sims, sitter och önskar oss denna olust till allt. Som sitter där och bara hån ler och njuter av skadeglädjen.
---
How I wish you could see the potential
The potential of you and me
It's like a book elegently bound
But
In a language that you can't read
Just yet
Det är typ en av de vackraste texterna mina öron någonsin hört. Jag önskar någon ville binda en bok om mig.
(Videon saknar introt, eftersom det i sig är halva låten, men eftersom det bara fanns skit på youtube var denna bäst)
Kroki
Vi hade kroki idag på bildlektionen, som även igår, vilket jag aldrig gjort förut. Idag var den en kvinnlig modell, med rätt päronformad överkropp och mycket kurvor. Igår hade vi en manlig modell, och det måste jag säga var rätt tråkigt. Det är mycket roligare med former, bubblor och kurvor. Med den manliga modellen blev det mest samma sak hela tiden, enformigt helt enkelt. Det kändes även som att den kvinnliga modellen var mer etablerad som krokimodell, och Åsa (läraren) sa att hon var faktiskt väldigt uppskattad av många konstnärer.
Kroki kan ju tänkas vara ganska.. pinsamt, kan många tycka. Jag funderade på innan gårdagens lektion, och det var nog lite pinsamt till en början tyckte många, speciellt när det var en manlig modell. Men det släppte ganska snabbt.
Jag hoppas vi får en kvinnlig modell på fredagens lektion.
Så nu tänkte jag faktiskt bjuda på några av skisserna jag gjorde, både extremt dåliga och extremt bra.
Kroki kan ju tänkas vara ganska.. pinsamt, kan många tycka. Jag funderade på innan gårdagens lektion, och det var nog lite pinsamt till en början tyckte många, speciellt när det var en manlig modell. Men det släppte ganska snabbt.
Jag hoppas vi får en kvinnlig modell på fredagens lektion.
Så nu tänkte jag faktiskt bjuda på några av skisserna jag gjorde, både extremt dåliga och extremt bra.
Onsdag
Allting bara går sönder. Först kameran, som fick objektivfel och inte går att sätta på. Sedan pianot, där D- och A-tangenten fastnat nere. Dessutom är iPoen lite som den vill. Fast det har den i och för sig alltid varit.
Men min kamera. Jag tycker faktiskt om den. I helgen var jag på en sådan fotoaffär i Sickla och frågade om de kunde ta in den för lagning. Killen bakom kassan sa att han hade haft samma problem och lagningen hade kostat 2500 svenska riksdaler. Så då kan jag lite gärna köpa en uppdatering av den jag har, för ungefär 1800 kr. Det känns lite jobbigt. Det är ju min kamera liksom.
Och pianot. Mitt piano. Det har suttit en enkrona under F-tangenten hur länge som helst, säkert över ett halvår, eftersom Walle hade massa saker på pianot när det stog i hans rum. Pengen var inget större problem, bortsett från att det lät lite underligt när man spelade på just F-tangenten. Sedan försökte pappa med att vända upp och ned på pianot och hålla på, och sedan dess har det bara varit jävligheter me den där pengen. Den lagningen kommer ju inte heller bli speciellt billig precis. Men den måste genomföras, annars komer jag aldrig kunna göra min pianoläxa.
Snart ska jag tralla iväg till pianolektionen. Sedan när jag kommer hem hoppas jag att mina Muminavsnitt jag håller på och laddar ner blivit klara. För då blir det Muminmaraton (på finska förstås)! Jag hoppas Walle vill joina mig, för det göra han ibland. :)
Sedan blir det torsdag, och sedan blir det fredag. Och då ska jag träna! >:D
Men min kamera. Jag tycker faktiskt om den. I helgen var jag på en sådan fotoaffär i Sickla och frågade om de kunde ta in den för lagning. Killen bakom kassan sa att han hade haft samma problem och lagningen hade kostat 2500 svenska riksdaler. Så då kan jag lite gärna köpa en uppdatering av den jag har, för ungefär 1800 kr. Det känns lite jobbigt. Det är ju min kamera liksom.
Och pianot. Mitt piano. Det har suttit en enkrona under F-tangenten hur länge som helst, säkert över ett halvår, eftersom Walle hade massa saker på pianot när det stog i hans rum. Pengen var inget större problem, bortsett från att det lät lite underligt när man spelade på just F-tangenten. Sedan försökte pappa med att vända upp och ned på pianot och hålla på, och sedan dess har det bara varit jävligheter me den där pengen. Den lagningen kommer ju inte heller bli speciellt billig precis. Men den måste genomföras, annars komer jag aldrig kunna göra min pianoläxa.
Snart ska jag tralla iväg till pianolektionen. Sedan när jag kommer hem hoppas jag att mina Muminavsnitt jag håller på och laddar ner blivit klara. För då blir det Muminmaraton (på finska förstås)! Jag hoppas Walle vill joina mig, för det göra han ibland. :)
Sedan blir det torsdag, och sedan blir det fredag. Och då ska jag träna! >:D
.
Jag skulle vilja ha en sådan tidsvändare. Ni vet sådan som Hermione har. Jag tror jag skulle behöva en.
Grymt bra musik >:D
Hadderajjan
Eftersom jag har glömt bort vad det egentligen var jag skulle skriva så kan ni får veta lite onödigheter om mig:
- Jag har köpt nya mjukisbyxor igår (bra sverige)
- Idag hade jag en underställströja på mig och Jonatan frågade om jag skulle ut och skida
- I morgon har jag prov i English Literature History och har inte pluggat än
- Jag hade uppsatt hår idag, med ett sånt spänne (vilket jag aldrig tidigare använt)
- Jag tänkte skita i min balett ikväll för jag måste plugga till provet plus att skriva en Observation Task till idrotten som skulle varit inne idag (höhö)
- Det snöar ute (ja det var ju inte om mig precis)
- Tisdagen den 3 november kommer jag inte må bra, haha
- Jag sydde ett fulmonster i helgen, som ännu inte fått varken fyllning eller namn. När den fått det ska jag fixa en bild, tillsammans med Morgan-Gunnar och Bo Persson, så ni får se alla tre
- På hemvägen lyssnade jag på Jimmy Eat World <-- jetebraa ^^
- Jag sitter och skriver en typerä (vad nu det kan heta på svenska?) lista på random saker istället för att göra vettigheter
- På golvet i mitt rum ligger bokstavligen ett berg med kläder
- Mina naglar är obefintliga eftersom jag bitit av dem
- Jag tycker om min mobil
- Fredrik Backman frågade om jag hade växt, och tyckte jag såg längre ut, eller annorlunda på något sätt
- Jag glömde ge LisaFisa hennes burk idag, som jag lånade på fokusveckan
- Nu ska jag ta lite Lypsyl, eller snarare Aloe Vera Lipbalm
- Jag spankade ElinPelin idag. Det var inte meningen
- Prick klockan fem ska jag börja laga middag (eller kanske jag tjuvstartar), frågan är bara vad
- Måndagar är den enda dagen jag hinner sminka mig ordentligt, eftersom gympa är min första lektion och jag har håltimme efter den
Nämen gud, vilken snygging?
Reset-låten
Till middagen blev det förstås sjörövarvisor som Sjörövar-Fabbe och En flaska med rom. Och självklart hade Esa tagit med sig riktigt sjörövarrom, haha.
Den enda gästen som är kvar nu är Esa, och han är nog den som är mest hyper av oss. Det är alltså jag, Walle, pappa och han som är vakna. Undertiden vi städade fick Walle och jag höra en massa roliga historier från deras tid. Om exempelvis Esa som försvannn under en fest och då tydligen stått i en hiss och åkt upp och ner spelandes saxofon, naken enligt ryktena, eller om Unski som badade i ett badkar med inälvor och grisblod undertiden som pappa och Janus framförde MA Numminens Mies istui altaseen (En man satte sig i badkaret). Esa har spelat en massa flöjt för oss också. Han kan en sådan skottsk folkvisa (alla har garanterat hört den, fråga mig så sjunger jag den för er) som han hela tiden försökte spela snabbare och snabbare. Oj, vad kul vi hade åt det, haha. Sedan gick det inte så bra och han utbrast:
- Ja det går ju lite sämre förstås när man inte är helt nykter.
Pappa svarade med ett gapskratt:
- Jaha! Att du inte har förstått det! Efter alla dessa år!
Sedan spelade han sin "reset-låt" han kommit på, som liksom sparkar ut alla låtar ur huvudet man har. Hur bra som helst! Men hur mycket jag än sjunger på denna reset-låt vill inte den skottska visan hoppa ur mitt huvud! Och det är bara Esas fel, för han har spelat den hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är ju klockan egentligen läggdags men herrarna bestämde sig för att titta på Underworld Evolution, när projektorn och lakanet väl är riggat i vardagsrummet. Biosalongen blev faktiskt bättre än de föregående gångerna vi haft maraton.
Men dessförinnan gjorde jag och Esa ett typing test, för att se hur snabbt man skriver. Haha. Den här kvällen blev så sjukt rolig. Fast i och för sig, det brukar bli kul när Esa är med, för han har alltid så mycket kul för sig. :D
Typing test för er som vill prova: www.typingtest.com
Den enda gästen som är kvar nu är Esa, och han är nog den som är mest hyper av oss. Det är alltså jag, Walle, pappa och han som är vakna. Undertiden vi städade fick Walle och jag höra en massa roliga historier från deras tid. Om exempelvis Esa som försvannn under en fest och då tydligen stått i en hiss och åkt upp och ner spelandes saxofon, naken enligt ryktena, eller om Unski som badade i ett badkar med inälvor och grisblod undertiden som pappa och Janus framförde MA Numminens Mies istui altaseen (En man satte sig i badkaret). Esa har spelat en massa flöjt för oss också. Han kan en sådan skottsk folkvisa (alla har garanterat hört den, fråga mig så sjunger jag den för er) som han hela tiden försökte spela snabbare och snabbare. Oj, vad kul vi hade åt det, haha. Sedan gick det inte så bra och han utbrast:
- Ja det går ju lite sämre förstås när man inte är helt nykter.
Pappa svarade med ett gapskratt:
- Jaha! Att du inte har förstått det! Efter alla dessa år!
Sedan spelade han sin "reset-låt" han kommit på, som liksom sparkar ut alla låtar ur huvudet man har. Hur bra som helst! Men hur mycket jag än sjunger på denna reset-låt vill inte den skottska visan hoppa ur mitt huvud! Och det är bara Esas fel, för han har spelat den hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är ju klockan egentligen läggdags men herrarna bestämde sig för att titta på Underworld Evolution, när projektorn och lakanet väl är riggat i vardagsrummet. Biosalongen blev faktiskt bättre än de föregående gångerna vi haft maraton.
Men dessförinnan gjorde jag och Esa ett typing test, för att se hur snabbt man skriver. Haha. Den här kvällen blev så sjukt rolig. Fast i och för sig, det brukar bli kul när Esa är med, för han har alltid så mycket kul för sig. :D
Typing test för er som vill prova: www.typingtest.com
