Onsdagsstress
Idag under luchen satt Frida och pluggade till morgondagens psykologiprov och kom fram till att jag led av inlärd hjälplöshet och låg självinsikt. Nu låter det ju förstås mycket värre än vad det är. Jag nämnde även att jag ännu inte börjat plugga inför provet och hon tyckte jag skulle läsa lite när jag ändå satt på tunnelbanan eller bussen.
Men faktum är att bussen och tunnelbanan är de enda ställen där jag faktiskt inte behöver göra någonting mer än att resa. Ta mig från en plats till en annan. Och det är så extremt rofyllt att i lugn och ro få sitta på en buss i 25 minuter och fundera över allt och inget. Att veta att jag inte kan göra något annat än att vänta till det blir min tur att gå av. Trots att jag stressar runt som en jävla dåre så är de där färderna guld värda när jag väl tänker efter. Jag får tid att samla tankarna, lugna ner mig och rikta fokus mot det som kräver det mest, istället för att bara virra runt som en höna.
När jag satt och pluggade fick jag ett sms från Frida:
"Det lönar sig att tänka positivt! Kognitiv psykologi!"
Men faktum är att bussen och tunnelbanan är de enda ställen där jag faktiskt inte behöver göra någonting mer än att resa. Ta mig från en plats till en annan. Och det är så extremt rofyllt att i lugn och ro få sitta på en buss i 25 minuter och fundera över allt och inget. Att veta att jag inte kan göra något annat än att vänta till det blir min tur att gå av. Trots att jag stressar runt som en jävla dåre så är de där färderna guld värda när jag väl tänker efter. Jag får tid att samla tankarna, lugna ner mig och rikta fokus mot det som kräver det mest, istället för att bara virra runt som en höna.
När jag satt och pluggade fick jag ett sms från Frida:
"Det lönar sig att tänka positivt! Kognitiv psykologi!"
