My pieces, my entirety

Ja, hörni. Det är med bloggande. 

Jag funderar återigen på att börja skriva oftare. Eller, jag funderar på så många saker. Om det jag siktat in mig på att jag ska göra i livet verkligen är det jag vill göra. Först skrev jag "om det verkligen är rätt", men så vill jag nog inte uttrycka det. Det finns nog inget rätt eller fel. Eller snarare, det finns så många saker som kan vara rätt. Helt olika saker som kan vara rätt. 

Vem skulle jag skriva för? För min familj, för mina kompisar, för okända? För mitt framtida jag? Att skriva för mig själv gör jag ju redan. Jag har dels min lilla tre-bra-saker-varje-dag-bok, och så min vanliga dagbok. Men tyvärr är det ju så att det går mycket snabbare och lättare att skriva på datorn än för hand. Så i vissa fall går datorn före. 

 

Men det finns ju en charm i det handskrivna. Att ha en bok full med klottriga bokstäver som det ligger så mycket känsla i. För min del börjar det bli ganska många böcker nu. Och jag har ännu inte läst en enda en av dem, vilket många kan tycka är konstigt. Men nu har det gått så pass lång tid att det har blivit en grej av det hela. Jag läser inte mina dagböcker helt enkelt. Någon gång kommer jag ju göra det. Men inte nu. Om jag skulle börja läsa någonting så skulle det var breven jag skrev till mig själv i högstadiet. Jag har en hel väska full av dem. Som en dagbok, fast i brevform. 

Jag vet inte varför jag inte läser. Kanske för att jag är rädd att bli överväldigad av alla känslor jag petat fast på de där papprena.