My pieces, my entirety

Jag är inte glad. Hela dagen har jag städat ur och tömt mitt rum på allt. Känns inte bra märker jag nu. Nu är det kalt och tomt, det nästan ekar lite när man pratar där inne. Sängen står fortfarande kvar, och skrivbordet. Men snart kommer väl dom ut också. Så nu är alltså hela tv-rummet fullt av mina saker. Alldeles för mycket saker.

Jag vill ju ha mitt rum fixat. Sprickan i taket, nya tapeter och så. Men ändå inte. Jag vill ha mitt rum. Mitt stökiga rum med alldeles för mycket saker i. Det är liksom jag. Och nu är det alldeles tomt. Det är klart att jag blir det då också.

Jag borde egentligen sova. Men jag har ingen lust. Jag vill inte ha i morgon.

Laddade just in alla mina bilder från mobilen så jag kan rensa den och ha den någorlunda tom till sommaren. Så mycket bilder. Till och med ända från nian, som jag inte har kunnat ta bort. Jag vet inte om jag kommer kunna ta bort dem heller. Blev bara så sjukt sentimental av alla minnen som kom tillbaka och vill bara lägga upp hela högen här eller på bilddagboken. Men jag tror inte att jag orkar. Vet inte om jag vill heller.

Jag fick ett mejl från Peter också. Allt det där känns så otroligt längt bort. Science, Skuru och no-lektionerna. Peter som får vredesutbrott och brottar ner Claes. Någon som råkar spräcka en bägare när vi har en labb. De vita labbrockarna som Peter älskade. De långa sammanfattningarna som man fick kramp i handen av att skriva av.

Tänk om jag glömmer bort allting som hände under nian? Tänk om jag inte klarar av allting och det inte får plats i hjärnan när ala andra intryck kommer in.

Men en sak är säker. Man kan inte komma ihåg någonting man inte tänkt på. Försök själv. Det går inte att minnas något som man tidigare har tänkt på. För i själva verket är minnena tankar som vi har om sakerna som händer. Vi minns händelsen för att vi tänkte något i just det ögonblicket. Och då är det egentligen alltså tanken vi minns.

Men hur gör man för att komma ihåg sina tankar?

Nu var det sommarlov. Ja. Sommarlov. Helt jävla insane. Året har gått så snabbt så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen faktiskt. Sommarlov. Nu är det tillåtet att vända på dygnet. nu är det tillåtet att bara vara, inte göra någonting. Inget jäkt, inga måsten.

Men trots det kommer det vara full rulle hela sommaren. Danslägret me Bounce börjar i morgon. Skulle gått på fest idag, men kände att jag inte orkade. Jag ska på 18-års fest i morgon. Kommer jag orka? Sedan är det mer fest, festivaler, vandring, läger och allt annat som ska göras. Jag orkar inte. Även fast det bara är trevligtheter.

Sommarlovet är till för att man ska ta det lugnt och återhämta sig efter skolåret. Kommer det bli så i sommar? Kommer jag vara helt utvilad tills skolan börjar igen. För tillfället vet jag inte. Skolstarten känns så oändligt långt bort. Men samtidigt vet jag att den kommer komma lika snabbt som morgondagen.  

Allting tär på mig. Allting. Jag borde åka till Öjarn eller Kirppu hela sommaren. Och bara slippa allt och vara med mig själv.

Feber å hela baletten. Och så är det fint väder ute. Bajs.

Tänkte åka till skolan för det är ju betygspromenad idag och vi skulle få tillbaka projektet plus feedback. Dessutom skulle jag hämta Mulle, som Madelene tittat igenom. Jag var mycket noga med att hon skulle ha honom klar till idag. Men det verkar inte bli så att jag åker in dit nu. Mormor blev väldigt sur när hon hörde att jag tänkte göra det. Egnetligen gör det ingeting att jag inte får tillbaka projektet idag. Jag kan inte precis inverka på resultatet. Så jag skulle kunna stanna hemma. Men det är Mulle jag är oroad över. Jag måste ju ha honom med till Oslo! Han kan ju inte ligga där i skolan, helt själv, medan jag är där och har roligt. Stackars Mulle.

Men det varkar som om det får bli så i alla fall. Jag vill inte bli mer sjuk, speciallt när jag ska till Oslo också. Jag får ta med mig Palle istället. Förlåt Mulle. <3

Sista bildlektionen idag. Sorgligt. Fast det betyder ju att vi snart har lov, vilket verkligen behövs. Det enda jag gör numera känns det som är att spatsera runt som en jävla mumie utan tanke eller handlingskraft.

Istället för att ha lektion gick ju ut i parken och fikade. Av Madelene fick vi då varsin forune cookie, och min löd:

"Find release fron your cares and you have a good time"

Den hade läskigt rätt.
Förhoppningsvis kan jag komma ut ur det där jävla mumieskalet och börja leva igen.