Reklam på ansiktsboken
Någon måtta får det väl ändå vara?
Någon måtta får det väl ändå vara?
Någon måtta får det väl ändå vara?
Bajs.
Idag är det torsdag. Sitter nu hos Ruffsi och lallar runt lite.
Egentligen orkar jag inte riktigt skirva något. Så jag lämnar det till senare. HeHe.
:D
Egentligen orkar jag inte riktigt skirva något. Så jag lämnar det till senare. HeHe.
:D
Höstlov
Idag är det äntligen sol och blå himmel igen. Wünderbar. Om ett par timmar åker jag till Strömstugan och i morgon kommer även Jessica upp så ska vi vara där själva. Bada i baljan och leka runt. :) Ska blir hur trevligt som helst! ^^
Och självklart följer Palle (skissboken) med, även fast jag vet att jag inte kommer göra något i honom. Och det är jävligt synd. Det var helt enkelt bättre förr. Då jag sprudlade av idéer som bara var tvugna att bli nerkladdade i skissboken. Då den var mitt heligaste.
But I'll be back on onsdag. Ha det så bra tills dess folks. :)
---
Coldplay - Lost!
Och självklart följer Palle (skissboken) med, även fast jag vet att jag inte kommer göra något i honom. Och det är jävligt synd. Det var helt enkelt bättre förr. Då jag sprudlade av idéer som bara var tvugna att bli nerkladdade i skissboken. Då den var mitt heligaste.
But I'll be back on onsdag. Ha det så bra tills dess folks. :)
---
Coldplay - Lost!
Just because I'm losing
Doesn't mean I'm lost
Doesn't mean I'll stop
Doesn't mean I will cross
Just because I'm hurting
Doesn't mean I'm hurt
Doesn't mean I didn't get what I deserve
No better and no worse
I just got lost
Every river that I've tried to cross
And every door I ever tried was locked
Ooh-Oh, And I'm just waiting till the shine wears off...
You might be a big fish
In a little pond
Doesn't mean you've won
‘Cause along may come
A bigger one
And you'll be lost
Every river that you tried to cross
Every gun you ever held went off
Ooh-Oh, And I'm just waiting till the firing starts
Ooh-Oh, And I'm just waiting till the shine wears off
Ooh-Oh, And I'm just waiting till the shine wears off
Ooh-Oh, And I'm just waiting till the shine wears off...
---
Utklädning :D
Jaha. Så var det höstlov igen. Känns lite konstigt, känns som att det kommer för fort. Jag behöver liksom inte lov egentligen, jämför med förra året då jag var totalt utbränd vid höstlovet.
Igår var det utklädning i skolan och det var förvånansvärt få som hade klätt ut sig! Fast de som klätt ut sig hade ju spökat ut sig ordentligt. :) Min tanke var att jag skulle vara vampyr, men tänderna jag köpt var så jobbiga så jag orkade inte ha dem. Haha. Så jag blev nånting... annat läskigt. :P Folk kände knappt igen mig när jag gick runt i skolan. till exempel Christoffer pekade på mig och frågade vem jag var och Nicolle bara stirrade. Dessutom gick vi och fikade efter skolan och jag gick såklart utan att ha tvättat mig. Herregud vad folk kollade konstigt på mig! Haha, verkligen stirrade. xD Jag älskar att klä ut mig! :D
Här har vi ett par andra snyggingar ;D
Igår var det utklädning i skolan och det var förvånansvärt få som hade klätt ut sig! Fast de som klätt ut sig hade ju spökat ut sig ordentligt. :) Min tanke var att jag skulle vara vampyr, men tänderna jag köpt var så jobbiga så jag orkade inte ha dem. Haha. Så jag blev nånting... annat läskigt. :P Folk kände knappt igen mig när jag gick runt i skolan. till exempel Christoffer pekade på mig och frågade vem jag var och Nicolle bara stirrade. Dessutom gick vi och fikade efter skolan och jag gick såklart utan att ha tvättat mig. Herregud vad folk kollade konstigt på mig! Haha, verkligen stirrade. xD Jag älskar att klä ut mig! :D
Här har vi ett par andra snyggingar ;D
.
Bättre? :)
Jonatan kom och gav mig idén att om jag gör två stycken, dvs en till fast upp och ned, men texten åt rätt håll.
Vi får se hur jag gör. (:
Fredag
Idag är det utklädning i skolan. Och självklart är jag utklädd! :D Folk känner knappt igen mig när jag går i korridorerna, haha! Lägger upp en bild senare, eftersom jag sitter i skolan nu.
Just för tillfället har vi digitalisk bild. Vi håller fortfarande på med affishen till Kulturcaféet. Här är så långt jag har kommit:
Men något är fel. Något fattas eller bör ändras eller flyttas på. Men vad?
Hjälp?
---
Monica Zetterlund - Mister Kelly http://www.last.fm/music/Monica+Zetterlund/_/Mister+Kelly?autostart
Röken ligger som en dimma
när dom börjar spela blues
Klubben stänger om en timma
sedan flyr jag min kos
Du har suttit hela natten
och pysslat om din nya ros
med whiskey och med sodavatten
Det är dags för en blues
Mister Kelly, mister Kelly,
det är dags att sjunga blues
Mister Kelly, här är ringen
av guld och turkos
Ge den nu till flickan vid ditt bord
med samma ord som gladde mig
Säg henne att denna ring är gjord
specialgjord för dig
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Jag har sjungit på estrader
mycket sämre än den här
Jag har sjungit om Gud Fader
och om heta begär
Men jag var dig alltid trogen
Plötsligt börjar jag förstå
Någon måste lämna krogen
det är jag som ska gå
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Mister Kelly, här är ringen
av guld och turkos
Ge den nu till flickan vid ditt bord
med samma ord som gladde mig
Säg henne att denna ring är gjord
specialgjord för dig
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Just för tillfället har vi digitalisk bild. Vi håller fortfarande på med affishen till Kulturcaféet. Här är så långt jag har kommit:
Men något är fel. Något fattas eller bör ändras eller flyttas på. Men vad?
Hjälp?
---
Monica Zetterlund - Mister Kelly http://www.last.fm/music/Monica+Zetterlund/_/Mister+Kelly?autostart
Röken ligger som en dimma
när dom börjar spela blues
Klubben stänger om en timma
sedan flyr jag min kos
Du har suttit hela natten
och pysslat om din nya ros
med whiskey och med sodavatten
Det är dags för en blues
Mister Kelly, mister Kelly,
det är dags att sjunga blues
Mister Kelly, här är ringen
av guld och turkos
Ge den nu till flickan vid ditt bord
med samma ord som gladde mig
Säg henne att denna ring är gjord
specialgjord för dig
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Jag har sjungit på estrader
mycket sämre än den här
Jag har sjungit om Gud Fader
och om heta begär
Men jag var dig alltid trogen
Plötsligt börjar jag förstå
Någon måste lämna krogen
det är jag som ska gå
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Mister Kelly, här är ringen
av guld och turkos
Ge den nu till flickan vid ditt bord
med samma ord som gladde mig
Säg henne att denna ring är gjord
specialgjord för dig
Mister Kelly, mister Kelly
det är dags att sjunga blues
Sova.
Och nu är klckan för mycket. Igen. Jag skulle ju ligga i sängen halv tio?
Jag hatar när oväntade saker dyker upp, när det inte blir som man tänkt, eller inte en enda jävel vill det man själv vill.
Varför är allt så komplicerat för? ... Wö.
Jag hatar när oväntade saker dyker upp, när det inte blir som man tänkt, eller inte en enda jävel vill det man själv vill.
Varför är allt så komplicerat för? ... Wö.
Klicka på länken
Välling till frukost
Jag hade så jävla svårt att komma upp i morse. Visserligen har jag ju det varenda dag, men idag var det katastrof! Och man ser ju inte direkt fram emot att gå in på toan och mötas av ett hemskt ansikte+hår i spegeln.
Vi hade tydligen en svenskaläxa tills idag från i måndags. Nämligen att hitta femton författare från romantiken, lära sig vad de heter, när de föddes, var de bodde och ett av deras verk. Och detta skulle vi alltså ha lärt oss tills idag, när E-klassen fick en hel vecka på sig. Jag och HuvaN diskuterade igår vad för slags trauma Rebecca (läraren alltså) gick i genom när hon var liten, för att hon skulle kunnat bli såhär.
Problemet är att jag var ju inte här i måndags, och jag kommer få göra tested idag i alla fall. För sådan är hon. Frågan är om jag ska göra det och få IG eller om jag bara ska lämna in ett tomt papper? Eller inte göra det alls. Jag tänker då fan inte göra det senare i alla fall. Varför ska man lära sig om femton författare när man ändå glömmer bort allt?
Det värsta var att när jag uttryckte min ilska över detta och berätta läxan för mamma tyckte inte hon att det var något konstigt. Hon tyckte det var en helt normal läxa som var genomförbar över två dagar...
Vah?!
Vi hade tydligen en svenskaläxa tills idag från i måndags. Nämligen att hitta femton författare från romantiken, lära sig vad de heter, när de föddes, var de bodde och ett av deras verk. Och detta skulle vi alltså ha lärt oss tills idag, när E-klassen fick en hel vecka på sig. Jag och HuvaN diskuterade igår vad för slags trauma Rebecca (läraren alltså) gick i genom när hon var liten, för att hon skulle kunnat bli såhär.
Problemet är att jag var ju inte här i måndags, och jag kommer få göra tested idag i alla fall. För sådan är hon. Frågan är om jag ska göra det och få IG eller om jag bara ska lämna in ett tomt papper? Eller inte göra det alls. Jag tänker då fan inte göra det senare i alla fall. Varför ska man lära sig om femton författare när man ändå glömmer bort allt?
Det värsta var att när jag uttryckte min ilska över detta och berätta läxan för mamma tyckte inte hon att det var något konstigt. Hon tyckte det var en helt normal läxa som var genomförbar över två dagar...
Vah?!
Dagens
Jag: Jag kanske går på poängjakten i alla fall...
HuvaN: Nej!!
Jag: Jo. Men tänk om det faktikst blir jättekul?
HuvaN: Nej, vi ska gå och FIKA!
Jag: Ja.. i och för sig tänkte jag köpa ett par nya skor...
HuvaN: Ja, precis!!
Jag: Men ändå...
HuvaN: Men My. Om 20 år, vad tror du att du kommer komma ihåg mest? De nya skorna eller den där jävla poängjakten?!
Jag: Dom nya skorna... ?
HuvaN: JUSTE!! För dom kanske du har kvar!
Jag köpte visserligen aldrig några skor, trots att det fanns hur många som helst. Jag köpte istället ett par vantar och ett par benvärmare till baletten.
Och ja HuvaN. Jag tror jag kommer minnas den här dagen. Dagen då du skulle dricka massa kaffe i en klunk och satte allt i fel strupe. Plötsligt kom en fontän av kaffe ut över bordet och jag trodde du kräktes. (Jag behöver ju inte ta alla detaljer ;D) Oj herregud, vad vi skrattade! Det där gjorde mitt år ska du veta! xD
Skorna fanns det ju hur många snygga par som helst av. Men varför köpa ett par skor som jag ändå inte behöver?Jag hittade ett par stövlar, som HuvaN inte tyckte om, som jag hade spanat in innan. Sjukt snygga. Men när skulle jag använda dom? Bättre att spara pengarna till något bättre.
Gick dessutom förbi frisören inne på SOUK och frågade vad det skule kosta och färga mitt hår. Men han sa samma jävla pris som tjejen på Rufs och Kalufs, dvs 890 kr och uppåt. Vafan är det för stil? Jag funderar nästan på att köpa den rödbruna färgen där man får slingor med, så kör jag på den... Fast jag vill ju ha rosa och brunt.
Jaja. Det löser sig.
Nästa vecka är det lov. Och på fredag fyller min blogg ett år. Om en och en halv vecka fyller jag 17 år. Och snart har jag trettioårskris.
Så är det!
---
Och så förstås:
Jag: ....amen inte som VI!
HuvaN: Alltså grejen är ju den att vi tycker att vi är så jävla coola!
Jag: Jag vet! Men det är vi ju!
HuvaN: Jag veeet!!
Hahah, bäst alltså xD
You has it
Idag regnar det = svarta kläder (tråkigt nog)
Men det betyder att jag får ha min tröja med döda robotkatter på! :D
Idag ska vi ha någon slags poängjakt som hela skolan ska vara involverad i. Elevrådet har alltså fixat detta. Men de flesta som jag snackat med säger att de tänker skita i den och plugga eller fika istället. Jag tänkte faktiskt först gå, för det kan ju bli hur kul som helst! Men om ingen annan går, då kommer det ju ändå inte vara något folk där. Så alternativt går jag och fikar med HuvaN och köper ett par skor jag spat in på SkoPunkten. :)
Vi får se hur det blir. :)
Men det betyder att jag får ha min tröja med döda robotkatter på! :D
Idag ska vi ha någon slags poängjakt som hela skolan ska vara involverad i. Elevrådet har alltså fixat detta. Men de flesta som jag snackat med säger att de tänker skita i den och plugga eller fika istället. Jag tänkte faktiskt först gå, för det kan ju bli hur kul som helst! Men om ingen annan går, då kommer det ju ändå inte vara något folk där. Så alternativt går jag och fikar med HuvaN och köper ett par skor jag spat in på SkoPunkten. :)
Vi får se hur det blir. :)
Lugia
Ingen hämtade mig från dansen idag. Snyft. Så jag fick ta mig hem själv.
Men det var inga problem eftersom jag fått tillbaka min handfree (som pappa snott) :D Så jag satte på shuffle på walkmanen och börjar gå hem från bussen i blåsten. Och vilken låt kommer inte om Lugia's song, från den första Pokemónfilmen, Mew Two. Det är låten då Lugia uppstår igen, från att ha behämpats av de tre fåglarna som står för is, el och eld. Han uppstår då tjejen spelar sången på sin flöjt, och allt som varit is smälter och börjar grönska.
Hm. Vackert.
Men det var inga problem eftersom jag fått tillbaka min handfree (som pappa snott) :D Så jag satte på shuffle på walkmanen och börjar gå hem från bussen i blåsten. Och vilken låt kommer inte om Lugia's song, från den första Pokemónfilmen, Mew Two. Det är låten då Lugia uppstår igen, från att ha behämpats av de tre fåglarna som står för is, el och eld. Han uppstår då tjejen spelar sången på sin flöjt, och allt som varit is smälter och börjar grönska.
Hm. Vackert.
Strömstugan
Mycket slit och.. måleri.
I helgen har jag:
- varit på Fredells och köpt magnetfärg
- packat på en kvart
- torkat äpplen
- varit förbannad på SL
- nästan läst ut min engelskabok
- grundmålat ett fönster
- tätat en springa i gamla huset på Strömstugan
- kollat på Into the Wild
- njutit av solen
- sovit
- gjort min matteläxa (nästan i alla fall)
- skrattat
- ätit hemrökt älghjärta som pulserade i torsdags
- badat balja ^^
Strömstugan var lika vackert som vanligt. Dessutom har pappa satt upp halva inneväggarna så nu syns rummen! Så längst bort blir mitt rum, sedan kommer en liten toa/dusch, sedan Walles rum, och sist mamma och pappas rum. På bilden är mitt rum längst bort. Det var det fönstret jag målade. :)
<-- Pappa hade ställt en stol där det är meningen att toan ska stå. Så man kan sitta och känna efter så det känns bra xD Självklart var jag tungen att prova detta, dock tänker jag inte lägga upp bilden :P
Vi åt som sagt älghjärta till middag, som pappa hade rökt helt. Han sköt den i torsdags, och lite tidigare ytterligare en ko. Så nu har vi fortfarande ett hjärta till och två tungor. Mums! :D
Nu ska jag snart hoppsa iväg till mina danslektioner så jag hinner inte skriva mer.
Hoppas ni har det bra! :)
I helgen har jag:
- varit på Fredells och köpt magnetfärg
- packat på en kvart
- torkat äpplen
- varit förbannad på SL
- nästan läst ut min engelskabok
- grundmålat ett fönster
- tätat en springa i gamla huset på Strömstugan
- kollat på Into the Wild
- njutit av solen
- sovit
- gjort min matteläxa (nästan i alla fall)
- skrattat
- ätit hemrökt älghjärta som pulserade i torsdags
- badat balja ^^
Strömstugan var lika vackert som vanligt. Dessutom har pappa satt upp halva inneväggarna så nu syns rummen! Så längst bort blir mitt rum, sedan kommer en liten toa/dusch, sedan Walles rum, och sist mamma och pappas rum. På bilden är mitt rum längst bort. Det var det fönstret jag målade. :)
<-- Pappa hade ställt en stol där det är meningen att toan ska stå. Så man kan sitta och känna efter så det känns bra xD Självklart var jag tungen att prova detta, dock tänker jag inte lägga upp bilden :PVi åt som sagt älghjärta till middag, som pappa hade rökt helt. Han sköt den i torsdags, och lite tidigare ytterligare en ko. Så nu har vi fortfarande ett hjärta till och två tungor. Mums! :D
Nu ska jag snart hoppsa iväg till mina danslektioner så jag hinner inte skriva mer.
Hoppas ni har det bra! :)
Fraktalt äpple
Idag blir det Strömstugan och skogen. Äntligen. Vi åker väl om en halvtimme eller så, med Esa. Han kom hit och vi satt en stund och skar äpplen för att torka. Jag skar de helt vanligt med hål i mitten så det skulle gå att hänga upp. Esa däremot, han började göra fem och åttakantiga äppelbitar. Och plötsligt såg hans äppelbit ut som en toalettstol! Så han byggde en liten toalett av äppelskivorna, haha. Och sedan började han snacka om fraktala äppelbitar. Dvs, man skär ett hack i ett hörn. Och då bildas två nya hörn. Då skär man hack i de hörnen också, så det bildas nya hörn.. osv osv. Jag gjorde en sån äppelbit. Men det är ju waist of fruktkött, så jag fortsatte på det gamla vanliga viset. 
Innan vi började med äpplena fikade vi lite och jag visade Esa mina fulmonster, Morgan-Gunnar och Bo Persson. Han tyckte dom var mycket fina och började genoast leka med dem. Och missförstå mig inte Esa är inget barn, han är en gammal vän till familjen. Otroligt barnslig är han, och verkligen skitkul :D
---
Men nu har jag bråttom. Jag har inte packat än. Och vi åker om... tjugo minuter. Till detta vackra paradis! :D
SL-minuter?
Igår var cp. Eller snarare i morse. JAg skulle ta mig hem från Ruffsi och tog bussen som gick klockan tre. Kallt som fan var det, och mörkt. När jag hamnade i Mörby Centrum fick jag vänta i hela 28 minuter på tunnelbanan. Men det var i och för sig förståeligt eftersom det faktiskt var mitt i natten. Jag träffade ett gäng killar som jag gick till tunnelbanan med och en Jacob som jag satt och snackade med lite också.
Men när vi kommer till Stadion fortsätter inte tåget utan står kvar. Minuterna går och det går unefär en halvtimme och vi står fortfarande i Stadion. Mamma ringer och undrar var jag är och jag säger helt enkelt som det är. Anledningen till att vi står still är tydligen att det är någon som är nere och går på spåren i tunnelbanan. Efter ytterligare femton minuter bestämmer vi oss för att gå och ta nattbussen till T-centralen istället.
Men en kille, William, har inte längre giltig biljett så busschauffören vägrar låta honom åka med. Jag försöker snällt förklara för honom att tunnelbanan har stannat och att vi måste komma hem. Men han vägrar och fortsätter tjafsa i ungefär tjugo minuter. När vi väl börjar åka frågade vi William vad han gjorde. Han svarade kort:
- Jag visade ballen.
Asgarv. Ofta busschauffören låter honom åka för att visa ballen men inte om han ber snällt!
Framme vid T-centralen smsar Jacob, och tunnelbanan står fortfarande still. Dessutom är det massor med polis och ordningsvakter där. Jag går och frågar en kvinnlig polis om det jag hört med snubben nere i gångarna och hon svarar att det var en man som hade lagt sig på spåret någonstans mellan Medborgarplatsen och Gamla Stan. Helt sinnes.
Tillslut kommer jag i alla fall hem. Dock genomfrusen och verkligen inte vid mitt sinnes fulla bruk, av diverse olika anledningar. När jag kliver innanför dörren är klockan prick sex på morgonen och mamma ger mig en stor kram.Hon har redan gått upp och börjat jobba. Hon vaknar alltid runt fem sex tiden på morgonen.
Hela proceduren att ta sig hem från Ruffsi tog alltså totalt tre timmar. Det brukar ta drygt en timme.
Jag ska maila SL och kräva ersättning.
:D
Vi fick ett meddelande från brevbäraren idag igen. Snacka om någon som gillar sitt jobb! :D
Mood board Kulturkafé
När jag jobbade med mood boarden förra lektionen använde vi storleken 1200x1600 pixels. Men när vi gör själva affishen ska d vara i A3-format, dvs ungefär 3000x4500 pixlar! Först tänkte jag ha mood boarden som själva affishen, för den blev så bra. Men jag får börja om på någon ny idé, med mer högupplösta bilder. Men jag blev i alla fall jävligt nöjd med den jag här. :)
Papper..?
Igår på var vi ju, som innan nämnts, på Kulturhuset. Där hade de riggat upp en stor monter, med en affär gjort helt av papper. Bara papper. Där fanns allt från chips till mjölk, godispåsar, spagetti. Ja, allt vad fantasin kan framkalla. Men det häftigaste var kundvagnen. De hade gjort en hel kundvagn, skal 1:1, i bara papper. Fatta vilket jobb!
Till och med en bankomat i pappaer hade de gjort!
Dagens
HuvaN: Jag kan vakna en timme senare i morgon.. asslappt!
Jag: Jag kan vakna massa timmar senare.
HuvaN: Ja men du kan ju bara gå och ta dig i röven..
Jag: Ja.. det har jag ju i och för sig nyss gjort...
Jag: Jag kan vakna massa timmar senare.
HuvaN: Ja men du kan ju bara gå och ta dig i röven..
Jag: Ja.. det har jag ju i och för sig nyss gjort...
Roligare än såhär blir det inte
Nu blir det studiebesök med resten av esterna på Kulturhuset!
Soffkillen
Plötsligt knackade det på dörren. Och där stog den übersöta killen som var här och kollade på vår soffa för ett tag sedan. Han och hans far kom nu för att hämta den, med en OKQ8 skåpbil.
Först fick han nyckeln till bilen, så han kunde flytta på den (verken mamma eller pappa var hemma). Han frågade faktiskt om jag kunde flytta på bilen, men jag ryckte bara på axlarna och sa att jag kan inte köra bil. För det var verkligen vad han trodde, haha. :P När bilen väl var ur vägen körde han fram OKQ8-bilen så de kunde bära in soffan i den. Jag fick att hjälpa till lite här och var. Och jag ska säga er, att den soffan var inte lätt! Rena workouten! Men tillslut var den inne i bilen och killen körde tillbaka bilen på sin plats.
När han lämnade nyckeln skakade vi hand och han sa åt mig att hälsa min mor. Jag hälsade "ha det så bra" och de tackade och stängde dörren fint efter sig.
Han var faktiskt jetesnel :> Och nu kommer jag aldrig mer träffa honom! O.o x)
Först fick han nyckeln till bilen, så han kunde flytta på den (verken mamma eller pappa var hemma). Han frågade faktiskt om jag kunde flytta på bilen, men jag ryckte bara på axlarna och sa att jag kan inte köra bil. För det var verkligen vad han trodde, haha. :P När bilen väl var ur vägen körde han fram OKQ8-bilen så de kunde bära in soffan i den. Jag fick att hjälpa till lite här och var. Och jag ska säga er, att den soffan var inte lätt! Rena workouten! Men tillslut var den inne i bilen och killen körde tillbaka bilen på sin plats.
När han lämnade nyckeln skakade vi hand och han sa åt mig att hälsa min mor. Jag hälsade "ha det så bra" och de tackade och stängde dörren fint efter sig.
Han var faktiskt jetesnel :> Och nu kommer jag aldrig mer träffa honom! O.o x)
Torsdag
Sitter nu och käkar frukost och gläden från igår lever fortfarande kvar. :D Jag ska dessutom använda min nya zebraschal idag. ^^ (Btw, så ser ni min spik i örat nu. För er som inte upptäckt den. :P)
Jag sitter och lyssnar på NRJ och gissa vilket låt som kommer?.. No Stress! Gud så glad jag blir nu! Den låten lyssnade vi nonstop på under lägret i Hamina i somras. Herregus vad vi dansade. :D Saknar alla. Jättemycket faktiskt.
Jag hade lovat att skicka Geisha till Irini, men har inte gjort det än. Hon bor nämligen i Grekland och där säljs inte Geisha. Haha, stackars henne. xP Men jag ska försöka få iväg det så snart som möjligt.
I don't wanna work today.. Ohoo.. I don't wanna work today!
Jag sitter och lyssnar på NRJ och gissa vilket låt som kommer?.. No Stress! Gud så glad jag blir nu! Den låten lyssnade vi nonstop på under lägret i Hamina i somras. Herregus vad vi dansade. :D Saknar alla. Jättemycket faktiskt.
Jag hade lovat att skicka Geisha till Irini, men har inte gjort det än. Hon bor nämligen i Grekland och där säljs inte Geisha. Haha, stackars henne. xP Men jag ska försöka få iväg det så snart som möjligt.
I don't wanna work today.. Ohoo.. I don't wanna work today!
Livet är underbart.
Jag tror jag aldrig har haft en sån här bra dag på länge. Låt mig ta hela historien från början till slut: Jag vaknar, trött som fan, av låten "Wukiwuki" från StepMania. Inte kanske det charmigaste. Men jag går upp och äter välling till frukost, vilket är bland det godaste man kan äta till frukost. Man bli så varm och gosig i magen. Sedan åker jag buss med Jessice till skolan. Alltid lika trevligt. :) På engelskan är det Poem Recitation, vilket är att man ska citera en dikt som man lärt sig utantill. Det gick galant! Dessutom lämnade jag in min supersnygga Poem Collection som jag gjorde igår kväll helt utan stress.
Efter engelskan var det håltimme. Då satt jag i bildsalen och ritade en arg manga, som jag scannade in och färglade i photoshop. Kanske inte det mest givande, men någontin måste man ju fördriva tiden med. På svenskan skulle vi diskutera boken vi läst. Eller rättare sagt, som alla andra läst, men inte jag. Höhö. Det gick super i alla fall och vi slapp Rebeccas jobbigt gruppindelning efter nummer. Dessutom fick vi rita en scen ur boken. Vår blev FINAST.. naat. :>
På lunchen fick jag massage av Jonatan. Wünderbar. Sedan plötsligt fick jag ett par kalla händer i min nacke och vände mig om för att ge Ruffsi en arg blick. Men det var inte Ruffsi, utan Mantel, som stod där. Mantel av alla människor! Jag fick aldrig reda på varför hanvar där, men det var ju trevligt i alla fall. På digitaliska bilden skulle vi börja med mood boarden till nästa uppgift, nämligen affishen till Kultukaféet. Men jag fick en superbra ide till affishen så jag hoppade mood boarden och gick direkt till själva uppgiften. Och det gick aldeles utmärkt bra. Hur snyggt som helst blev det! Jag lägger upp en bild när jag är klar.
På kultur- och idéhistorian hade vi, som vanligt, kul. Mats är verkligen bäst! Han gör ämnet, som annars skulle vara så otroligt tråkigt, till nästan det bästa av alla. Han är otrolig, den där filuren. ^^ Dessutom satt jag och Ruffsi där diabildprojektorn står så vi fick trycka på knappen när Mats knäppte med fingrarna!
På vägen hem köpte jag fem donuts. Smask.
Pianolektionen gick superbra oc efteråt gick jag till Forum för att köpa vantar och en deo. Det var 10% rabatt på H&M så det var ju klart att jag handlade där. Dessutom var det rea på BikBok så där köpte jag en zebrarandig (!) schal för 29 svenska riksdaler. Vilket fynd!
Väl hemma hade jag fått brev från Tre, vilket betydde att jag kunde låsa upp min mobil. Äntligen! Sedan rotade jag lite i en gammal påse här i köket och gissa vad jag hittar. Min kamera! Min kamera! Gud så lycklig jag blev! Jag sprang direkt och riggade upp ett vitt papper och tog lite bilder på allt möjligt, inte mist mina mobiler; 3310an och Sony Ericssonen. Till middag blev det hemlagad pizza. Och vet ni vad? Jag blev sådär perfekt mätt. Helt underbart.
Och! Jag har inga läskor! Så nu blir det mot Family Guy och vidare! :D
Mamma sa dessutom en bra sak alldeles nyss.
- Det är aldrig för sent att ge upp.
Jag frågade vad hon menade och hon förklarade.
- Eftersom man kan ge upp när som helst, är det aldrig för sent. Så då kan man liak gärna fortsätta ett tag till.
Efter engelskan var det håltimme. Då satt jag i bildsalen och ritade en arg manga, som jag scannade in och färglade i photoshop. Kanske inte det mest givande, men någontin måste man ju fördriva tiden med. På svenskan skulle vi diskutera boken vi läst. Eller rättare sagt, som alla andra läst, men inte jag. Höhö. Det gick super i alla fall och vi slapp Rebeccas jobbigt gruppindelning efter nummer. Dessutom fick vi rita en scen ur boken. Vår blev FINAST.. naat. :>
På lunchen fick jag massage av Jonatan. Wünderbar. Sedan plötsligt fick jag ett par kalla händer i min nacke och vände mig om för att ge Ruffsi en arg blick. Men det var inte Ruffsi, utan Mantel, som stod där. Mantel av alla människor! Jag fick aldrig reda på varför hanvar där, men det var ju trevligt i alla fall. På digitaliska bilden skulle vi börja med mood boarden till nästa uppgift, nämligen affishen till Kultukaféet. Men jag fick en superbra ide till affishen så jag hoppade mood boarden och gick direkt till själva uppgiften. Och det gick aldeles utmärkt bra. Hur snyggt som helst blev det! Jag lägger upp en bild när jag är klar.
På kultur- och idéhistorian hade vi, som vanligt, kul. Mats är verkligen bäst! Han gör ämnet, som annars skulle vara så otroligt tråkigt, till nästan det bästa av alla. Han är otrolig, den där filuren. ^^ Dessutom satt jag och Ruffsi där diabildprojektorn står så vi fick trycka på knappen när Mats knäppte med fingrarna!
På vägen hem köpte jag fem donuts. Smask.
Pianolektionen gick superbra oc efteråt gick jag till Forum för att köpa vantar och en deo. Det var 10% rabatt på H&M så det var ju klart att jag handlade där. Dessutom var det rea på BikBok så där köpte jag en zebrarandig (!) schal för 29 svenska riksdaler. Vilket fynd!
Väl hemma hade jag fått brev från Tre, vilket betydde att jag kunde låsa upp min mobil. Äntligen! Sedan rotade jag lite i en gammal påse här i köket och gissa vad jag hittar. Min kamera! Min kamera! Gud så lycklig jag blev! Jag sprang direkt och riggade upp ett vitt papper och tog lite bilder på allt möjligt, inte mist mina mobiler; 3310an och Sony Ericssonen. Till middag blev det hemlagad pizza. Och vet ni vad? Jag blev sådär perfekt mätt. Helt underbart.
Och! Jag har inga läskor! Så nu blir det mot Family Guy och vidare! :D
Mamma sa dessutom en bra sak alldeles nyss.
- Det är aldrig för sent att ge upp.
Jag frågade vad hon menade och hon förklarade.
- Eftersom man kan ge upp när som helst, är det aldrig för sent. Så då kan man liak gärna fortsätta ett tag till.
Förändring.
Satiren nedan bör läsas. Den är kul. :D
Människor kan inte få hur många chanser som helst. Men det beror på vad det gäller. Fast glöm inte att sätta stopp när det räcker. Inga fler chanser då. Menar inget speciellt. Satt bara mest och filosoferade.
Människor kan inte få hur många chanser som helst. Men det beror på vad det gäller. Fast glöm inte att sätta stopp när det räcker. Inga fler chanser då. Menar inget speciellt. Satt bara mest och filosoferade.
Satir klar! - kom med ett absurt förslag till ett samhällsproblem
En drastisk lösning är det som behövs
Trots de ideal vi har idag, att vara smal och vältränad, ökar antalet överviktiga ständigt. Detta beror till stor del på den ökade konsumtionen av mat, men även att folk väljer att sitta hemma i soffan i stället för att ta en promenad i parken. Enligt Regeringskansliet är ca 2,5 miljoner människor i Sverige överviktiga, och ca 500 000 lider av fetma. Det betyder att antalet personer med fetma fördubblats under de senaste tjugo åren. Antalet överviktiga barn har även ökat kraftigt, då idag var femte barn lider av övervikt eller fetma. Fetma innebär ökad risk för hälsorelaterade problem som typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, samt förtidig död.
För att hjälpa alla dessa överviktiga föreslår jag att staten inför motbok på kalorier, som skulle begränsa vad varje människa får köpa under var vecka. Enligt samstämmig forskning behöver en normalt aktiv vuxen person mellan 2 500 och 3 000 kalorier per dag vilket är 17 500-21 000 kalorier per vecka. Genom att införa motbok hindras överviktiga från att äta för mycket och får därigenom en sund bantningsmetod. Dessutom skulle konsumtionen av så kallad skräpmat sjunka drastiskt eftersom dessa produkter ofta har mycket högt kalorivärde.
Motboken kommer dock inte att införas endast för de överviktade i samhället utan för alla medborgare. Detta är för att undvika att folk köper ut mat åt överviktade, på samma sätt som alkohol köps ut åt minderåriga.
Kaloribehovet hos människan varierar dock från person till person och man måste därför ta hänsyn till om någon är till exempel väldigt lång, en växande tonåring eller idrottsman. För att lätt lösa detta bör varje person med jämna mellanrum gå på läkarbesök hos specialutbildade läkare för att avgöra hur stort kaloribehov man har. Läkaren för därefter in uppgifterna i en databas som kopplas till det personliga kort man får på posten. Kortet bör tas med varje gång man ska köpa något ät- eller drickbart. Om kortet av någon anledning inte är med kan dessvärre inget köpas. Detsamma gäller om antalet kalorier förbrukats innan veckans slut. Detta leder till en förbättrad planering av veckans måltider, vilket självklart också hjälper överviktade att gå ner i vikt.
Ett problem kan bli att motboken skapar incitament för smuggel av mat, från exempelvis Norge. Därför blir tullens uppgift ännu viktigare och eventuellt kommer man få anställa ny personal, så kallad kaloritullpolis. Detta skulle ha med sig den fördelen att det bildas nya jobb. Extra övervakning av kaloritullpolisen kommer att behövas för att säkerställa att polisen själv inte stjäl maten. Det kan till exempel ske i form av övervakningskameror.
Ett problem i vanligt folks vardag kan bli att det minskar friheten att bjuda hem folk på middag, eftersom man då måste köpa mat till flera personer. Men det är lätt ordnat med ett tillstånd från den nyinrättade Kalorikollsmyndigheten, KKM. I ansökan bör man anmäla hur många personer man bjuder, meny samt anledningen till middagen. Dessutom måste personerna som är närvarande under middagen intyga att de var där så rätt kalorimängd dras från rätt kort. Efter middagen bör värden även skicka in en dokumentation av middagen. För mer spontana middagar går det även att få tillstånd i efterhand under förutsättning att det finns en dokumentation över middagen.
För familjer som där en person handlar till flera personer ska det finnas ett familjekort. Där är den sammanlagda summan av kalorier för familjemedlemmarna sammanförd. Varje familjemedlem får även ett eget kort, som är kopplat till både familjekortet och den personliga kalorimängden.
Kalorikollsmyndigheten måste vara oerhört vaksamma med utlandsresor då det då finns många till nya matupplevelser. Man är då, tyvärr, helt fri från sitt hemland och kan göra i princip vad man vill. För att undvika att folket åker utomlands och äter upp sig bör man införa vägning, både vid utresa och inresa i landet. Om personen gått upp mer än 4 % av kroppsvikten denne hade vid avfärd tillkommer böter för överdrivet kaloriintag. Myndigheten kommer att fastställa den summa pengar som skall betalas för varje överstigen procent.
På längre sikt är det önskvärt att detta införs i hela EU och andra i-länder, då övervikt och fetma är ett världsomfattande problem. Det kommer att leda till att mindre mat slängs eftersom livsmedelsindustrin vet exakt hur mycket som behöver tillverkas. Dessutom kommer maten räcka längre och till en större del av jordens befolkning.
Denna lösning må vara drastisk, men det är vad som behövs för att motverka detta stigande samhällsproblem som är på väg att ta överhanden. Syftet är inte att staten ska få ännu en skatteinkomst, utan det är för folkets eget bästa.
Mot oändligheten och vidare.
Jag sitter här och försöker rätta och sätta ihop min Poem Collection som ska lämnas in i morgon. Det går väl an. Walle kom på att han skulle äta lite skorpor så han sitter här bakom mig och smaskar och läser Illustrerad Vetenskap. Plötsliget utbrister han:
- Skorpor och mandarin, det är livet det!
Livet kan ju förstås defineras på olika sätt. Och jag antar att det här är ett av dem. :)
Urhhk.
Klockan är 07:05. Om en halvtimme går min buss. Jag har fortfarande inte pluggat någon matte. Fast jag har insett att så kommer det heller inte bli.
Det värsta är bara att det är så mörkt när man ska gå upp. Det går inte. Mörker betyder natt, och det betyder sömn. Inte att gå upp och gå till skolan. OCh det värsta är att det kommer bara bli mörkare och mörkare och tillslut är vi där vi var för ett år sedan. Då solen gick upp vid nio och ner halv tre.
Jag vill ha ljus och värme!
Det värsta är bara att det är så mörkt när man ska gå upp. Det går inte. Mörker betyder natt, och det betyder sömn. Inte att gå upp och gå till skolan. OCh det värsta är att det kommer bara bli mörkare och mörkare och tillslut är vi där vi var för ett år sedan. Då solen gick upp vid nio och ner halv tre.
Jag vill ha ljus och värme!
Ny vecka. Igen.
Jaha. Så har helgen passerat lika snabbt som de föregående. Och lika snabbt har även måndagens lektioner och danslektioner passerat. I morgon blir det matteprov, vilket jag fortfarande inte har övat något till. Jag borde ha koll på det mesta så det känns ändå okej. Dessutom slipper jag göra G-delen, eftersom jag klarat alla läxförhör.
Nu tänkte jag egentligen sätta mig och plugga, men det är lika bra att sova. Jag prioriterar faktiskt sömn inför ett matteprov än att sitta upp med massa tal halva natten. Sånt pluggande går ändå inte, för man är ändå alldeles för trött för att kunna förstå.
God natt folks. Önska mig lycka till i morgon.
---
Coldplay - Lovers in Japan
Lovers, keep on the road you're on
Runners, until the race is run
Soldiers, you've got to soldier on
Sometimes even right is wrong
They are turning my head out
To see what I'm all about
Keeping my head down
To see what it feels like now
But I have no doubt
One day, we are gonna get out
Tonight maybe we're gonna run
Dreaming of the Osaka sun
Ohh ohh...
Dreaming of when the morning comes
They are turning my head out
To see what I'm all about
Keeping my head down
To see what it feels like now
But I have no doubt
One day the sun will come out
Nu tänkte jag egentligen sätta mig och plugga, men det är lika bra att sova. Jag prioriterar faktiskt sömn inför ett matteprov än att sitta upp med massa tal halva natten. Sånt pluggande går ändå inte, för man är ändå alldeles för trött för att kunna förstå.
God natt folks. Önska mig lycka till i morgon.
---
Coldplay - Lovers in Japan
Lovers, keep on the road you're on
Runners, until the race is run
Soldiers, you've got to soldier on
Sometimes even right is wrong
They are turning my head out
To see what I'm all about
Keeping my head down
To see what it feels like now
But I have no doubt
One day, we are gonna get out
Tonight maybe we're gonna run
Dreaming of the Osaka sun
Ohh ohh...
Dreaming of when the morning comes
They are turning my head out
To see what I'm all about
Keeping my head down
To see what it feels like now
But I have no doubt
One day the sun will come out
Promenad
Jag hade ju lovat mig själv att inte göra något annat än att plugga idag. Men så ringer Jessica och räddar mig. Hon frågar om jag vill gå en promenad och först vet jag inte vad jag ska svara. Efter en stunds tänkande kommer jag fram till att jag ändå inte kommer kunna koncentrera mig hela dagen, så en promenad skulle sitta fint.
Så vi går ner till Nyckelviken och hälsar på korna och hästarna. Sätter oss på bryggan och äter den lilla bit hallonchoklad jag fick med mig. Och pratar om allt och inget.
Tack Jessica för att du fick med mig ut. Det gjorde min dag ^^ <3
---
Jag är för övrigt i princip klar med satiren nu. Det känns bra. Lägger upp den när den är helt finito. Matten har jag fortfarande inte jobbat något på, men det kommer. Allt har sin tid. :)
Nu ska jag studsa i säng!
Så vi går ner till Nyckelviken och hälsar på korna och hästarna. Sätter oss på bryggan och äter den lilla bit hallonchoklad jag fick med mig. Och pratar om allt och inget.
Tack Jessica för att du fick med mig ut. Det gjorde min dag ^^ <3
---
Jag är för övrigt i princip klar med satiren nu. Det känns bra. Lägger upp den när den är helt finito. Matten har jag fortfarande inte jobbat något på, men det kommer. Allt har sin tid. :)
Nu ska jag studsa i säng!
Your song
I hope you don't mind
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world
Både björk- och asplöven har blivit helt gula nu. De lyser verkligen när solen skiner på dem. Himlen är fortfarande klarblå, vilket bara gör allting ännu vackrare. Jag skulle vilja gå ut på en promenad, och bara titta, känna och lyssna. Njuta av naturen och dess beauty. Men det har jag dessvärre inte tid med.
Vid den här tiden på året brukar jag inte må såhär bra. Men tack vare att solen är framme större delen av tiden blir inte kontrasten mellan sommaren och den kommande vintern lika stor. Och även fast det är mörkt ute när jag går upp på morgonen, så kommer oftast solen fram under dagen, och det gör mig så lycklig. Det märks verkligen skillnad på hur jag mår och hur höstvädret är, konstigt nog. Om det är som idag; lysnade löv i hösten alla färger och klarblå himmel, då vill jag bara ut och hoppa runt, kram om hela världen. Men om det är blött, kallt, mörkt och grått, då vill jag bara regna bort, precis som molnen.
Nu måste jag börja jobba. Har alldeles för myket att göra egentligen för att sitta här och uttrycka mig.
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world
Både björk- och asplöven har blivit helt gula nu. De lyser verkligen när solen skiner på dem. Himlen är fortfarande klarblå, vilket bara gör allting ännu vackrare. Jag skulle vilja gå ut på en promenad, och bara titta, känna och lyssna. Njuta av naturen och dess beauty. Men det har jag dessvärre inte tid med.
Vid den här tiden på året brukar jag inte må såhär bra. Men tack vare att solen är framme större delen av tiden blir inte kontrasten mellan sommaren och den kommande vintern lika stor. Och även fast det är mörkt ute när jag går upp på morgonen, så kommer oftast solen fram under dagen, och det gör mig så lycklig. Det märks verkligen skillnad på hur jag mår och hur höstvädret är, konstigt nog. Om det är som idag; lysnade löv i hösten alla färger och klarblå himmel, då vill jag bara ut och hoppa runt, kram om hela världen. Men om det är blött, kallt, mörkt och grått, då vill jag bara regna bort, precis som molnen.
Nu måste jag börja jobba. Har alldeles för myket att göra egentligen för att sitta här och uttrycka mig.
.
Nu måste jag bara få poängtera att ja ritat självporträttet i blyerts, och sedan skannat in för att färglägga i photoshop. To make the picture come to life.
Jag ser lite platt ut dock?
Jag ser lite platt ut dock?
Finito
Ja. Nu är jag klar med porträttet. Hejochhå.
Helg ikväll
I helgen blir det bara plugg. Plugg plugg plugg. Detta är vad jag har att göra till nästa vecka:
Måndag: Svenskaboken utläst (jag ligger på sidan 70 kanske)
Tisdag: Matteprov (inte pluggat), deadline på satiren (inte skrivit ett ord)
Onsdag: Inlämning av Poetry Collection, recitera en dikt på engelskan (utantill!)
Torsdag: Studiebesök
Fredag: Engelska bok läst till sid 180
Torsdagen och fredagen är ju asnajsa. Sedan tillkommer ju förstås andra läxor, tex svenska, matte, bild. MEn ja. Vi får se hur helgen går. Speciellt hur det går med matten och satiren.
Hrm.
Nu måste jag jobba på mitt porträtt. Lägger upp en bild när jag är klar.
----
Dagens låt :D
Sum 41 - With me
I don't want this moment to ever end
Where everythings nothing without you
I'll wait here forever just to, to see you smile
'Cause it's true, I am nothing without you
Through it all, I made my mistakes
I stumble and fall, but I mean these words
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
Thoughts read unspoken, forever in doubt
Pieces of memories fall to the ground
I know what I didn't have so, I won't let this go
'Cause it's true, I am nothing without you
All the streets where I walked alone, with nowhere to go
I've come to an end
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
In front of your eyes, it falls from the skies
When you don't know what you're looking to find
In front of your eyes, it falls from the skies
When you just never know what you will find (what you will find)
I don't want this moment to ever end
Where everythings nothing without you
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go (I want you to know)
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
Måndag: Svenskaboken utläst (jag ligger på sidan 70 kanske)
Tisdag: Matteprov (inte pluggat), deadline på satiren (inte skrivit ett ord)
Onsdag: Inlämning av Poetry Collection, recitera en dikt på engelskan (utantill!)
Torsdag: Studiebesök
Fredag: Engelska bok läst till sid 180
Torsdagen och fredagen är ju asnajsa. Sedan tillkommer ju förstås andra läxor, tex svenska, matte, bild. MEn ja. Vi får se hur helgen går. Speciellt hur det går med matten och satiren.
Hrm.
Nu måste jag jobba på mitt porträtt. Lägger upp en bild när jag är klar.
----
Dagens låt :D
Sum 41 - With me
I don't want this moment to ever end
Where everythings nothing without you
I'll wait here forever just to, to see you smile
'Cause it's true, I am nothing without you
Through it all, I made my mistakes
I stumble and fall, but I mean these words
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
Thoughts read unspoken, forever in doubt
Pieces of memories fall to the ground
I know what I didn't have so, I won't let this go
'Cause it's true, I am nothing without you
All the streets where I walked alone, with nowhere to go
I've come to an end
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
In front of your eyes, it falls from the skies
When you don't know what you're looking to find
In front of your eyes, it falls from the skies
When you just never know what you will find (what you will find)
I don't want this moment to ever end
Where everythings nothing without you
I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go (I want you to know)
With everything I won't let this go, these words are my heart and soul
I'll hold on to this moment you know, 'as I bleed my heart out to show
And I won't let go
I morgon kl 10.00
Jag anmälde mig häromdagen på Statist.se. Och så får jag ett mejl:
Hej,
Vi är ett castingföretag som förmedlar jobb inom reklamfilm, informationsfilm samt stillbildskampanjer i Sverige och även utomlands. Vi har allt ifrån statister, modeller, amatörskådespelare och professionella yrkesskådespelare.
Vi såg dina uppgifter på statist.se. och tycker att du skulle passa in i vårt castingregister. Skulle gärna ha med dig här hos oss så att vi kan förmedla jobb till dig i framtiden. För att komma med i vårt register måste man komma till vårt kontor på Södermalm för att ta bilder och fylla i kontaktuppgifter. Detta är kostnadsfritt och kan göras vardagar mellan kl.09.00-16.30, tar ca 15 min. Det går bra att ringa hit för att boka tid eller maila för att komma överens om datum. Du får gärna ta med vänner och familj för inregistrering.
Besök gärna på vår hemsida för att se vad vi gör för något: http://www.coj.nu/
Ser fram ett höra ifrån dig!
Vänliga Hälsningar
Hedda, Lina & Jessica
Så jag kollar deras sida och ser en bild på ingen mindre än Milton! Vart eftersom bilderna ploppar upp och byts ut kommer ännu ett bekant ansikte upp. Och ett till. Viveka och Nick! De tre personerna brukar jag träffa när jag är uppe och hälsar på min gudmors familj i dalarna. De har nämligen stuor bredvid dem. Jag blir lite konfunderad men ringer och får tiden 10.00 i morgon för fotografering. Jag ringer till mamma och berättar och hon säger att det är ju mycket möjligt att det är Linas (Miltons mamma och Nicks fru) företag. Och mycket riktigt. Det är precis vad det är!
Snacka om otippat!
Tre's kundtjänst
Jag tog mig äntligen i kragen och ringde till Tre för att låsa upp min mobil. Jag sitter i telefonkö kanske 20 minuter och läser min svenskabok undertiden. Plötsligt svarar en glad mansröst:
- Välkommen till teknisk support, det är Jonas.
Jag presenterar mitt ärende angående mobilen och han frågar om personnummer och vilken slags mobil jag har. Jag svarar Sony Ericsson, W850i.
- Det är faktiskt den mobilen som jag fått in minst felanmälningar på.
- Jaha, svarar jag. Intressant!
- Ja, det är en otroligt bra mobil! Jag har den själv och den håller för allt. I och för sig har jag misshandlat min till döds, haha, men den håller!
Vi skrattar lite och vi utbyter ett par jag-tappade-mobilen-i-golvet-erfarenheter. Det enda jag kan tänka på är Oj, gud vilken söt pojke... Gief.
Så när vi fått fram IMEI-numret på mobilen ber han även om min mors nummer så han kan ringa och kolla att det är okej att jag låser upp den, eftersom hon står som ägare. När vi klarat upp allt tackar jag och han frågar:
- Ja men vad bra! Det är inget annat jag ka hjälpa till med?
Alltså hans röst. Jag dör på den.
Jag skrattar lite och säger att det var nog allt. Han skrattar lite han med.
- Då får jag önska dig en fortsatt trevlig dag!
Jag blev nästa lite knäsvag där. Herregud så söt han var. Och jättetrevlig! Varför är inte alla telefonister så snälla?
- Välkommen till teknisk support, det är Jonas.
Jag presenterar mitt ärende angående mobilen och han frågar om personnummer och vilken slags mobil jag har. Jag svarar Sony Ericsson, W850i.
- Det är faktiskt den mobilen som jag fått in minst felanmälningar på.
- Jaha, svarar jag. Intressant!
- Ja, det är en otroligt bra mobil! Jag har den själv och den håller för allt. I och för sig har jag misshandlat min till döds, haha, men den håller!
Vi skrattar lite och vi utbyter ett par jag-tappade-mobilen-i-golvet-erfarenheter. Det enda jag kan tänka på är Oj, gud vilken söt pojke... Gief.
Så när vi fått fram IMEI-numret på mobilen ber han även om min mors nummer så han kan ringa och kolla att det är okej att jag låser upp den, eftersom hon står som ägare. När vi klarat upp allt tackar jag och han frågar:
- Ja men vad bra! Det är inget annat jag ka hjälpa till med?
Alltså hans röst. Jag dör på den.
Jag skrattar lite och säger att det var nog allt. Han skrattar lite han med.
- Då får jag önska dig en fortsatt trevlig dag!
Jag blev nästa lite knäsvag där. Herregud så söt han var. Och jättetrevlig! Varför är inte alla telefonister så snälla?
Var är du?
En slags hatkärlek
Jag älskar hösten. Jag hatar hösten. Hösten är så färgglad och trevlig. Hösten är så grå och kall. Vackra löv som solen gör lysande. Massa jävla löv överallt och bara regn. Hela hösten är en enda stor hatkärlek!
Idag är hösten snäll. Jag sitter faktiskt ute just nu och njuter i solen. Himlen är helt blå, solen värmer och allting är bara underbart, trots att jag var hos tandläkaren och missade hela bildlektionen. Tandhygenisten frågade faktiskt om jag haft tandställning, vilket jag inte haft. Det var ju trevligt!
Men jag hade inga hål och fick sluta en timme tidigare. Så efter att jag köpt Flux och lite annat på apoteket bestämmer jag mig för att gå från tandläkaren, som är ett par kvarter från skolan, genom stan och till slussen. Jag följer Sveavägen och sedan vidare förbi Kungsan och via vattnet. Allting är så vackert och jag mår så otroligt bra. När jag gått över Strömbron sätter jag mig på en bänk framför slottet och bara tittar. Tillslut tar jag upp palle och gör en snabb skiss över bron jag gått över. På andra sidan vattnet är trädens löv färgade i höstens alla färger och tyckts lysa i den starka solen. Himlen speglar sig i vattnet som lyser i klarblått och grönt, inte alls sådär grönsvart som det brukar vara vid den här tiden på året.
Efter ett tag i solen reser jag mig och fortsätter min promenad mot slussen. Sakta men säkert, utan någon som helst stress. Solen lyser hela tiden på mig och fyller mig med välbehag och glädje. Jag känner mig näst intill lycklig.
Väl framme i slussen funderar jag på att vänta på 449an så jag slipper gå hem. Men jag bestämmer mig snabbt för att ta 414 och får småspringa för att hinna med den. Dagen är ändå så underbar så varför inte en till liten promenad hem från Skuru? Så jag hamnar på en ganska full buss som dessutom är försenad. Men vad gör det?
På bussen petar en liten dam mig på armen och säger snällt:
- Vill du sitta här?
Hon visar med en gest att hon menar den tomma stolen bredvid sig. Jag tackar och hon flyttar ut så jag kan komma in. När damen ska sätta sig hamnar hon lite snett ch säger:
- Ojdå!
Vilken söt liten tant! Så håller hon en liten paus och fortsätter.
- Jag har så svårt att komma in på den inre stolen så du får gärna sitta där.
Vid Järla station fylls bussen till bredden med folk från Nacka gymnasium, vilket jag i vanliga fall tycker är bland det jobbigaste som finns. Men idag kan ingen rubba min glädje!
Vid Skuru träffar jag Louise, som jag inte sett sedan i påskas då jag var i Åre med Millpill. Hon ser på mig efter vi kramats, ler och säger:
- Vad skönt, du är dig lik.
På en positivt sätt. Vi har ett trevligt samtal tills jag bestämmer mig för att sakta men säkert bege mig hemåt. Jag funderar på att gå in på Skuru Skola och hälsa på lärarna, men kommer aldrig riktigt till skott. Så jag går bara förbi. Jag får ta det någn annan dag.
Och gissa till vem det tjockaste brevet i brevlådan är? Jo, till mig. Och det är från Jessicapessica! Helt underbart! Bättre än såhär kan det inte bli. Så nu ska jag äta en macka, sätta på mig mjukisbyxor och läsa brevet. Jag borde egentligen plugga, men det får bli senare.
Jag önskar jag hade haft min kamera med mig idag, så jag kunde dokumenterat allt det underbara och visat er.
<3
Idag är hösten snäll. Jag sitter faktiskt ute just nu och njuter i solen. Himlen är helt blå, solen värmer och allting är bara underbart, trots att jag var hos tandläkaren och missade hela bildlektionen. Tandhygenisten frågade faktiskt om jag haft tandställning, vilket jag inte haft. Det var ju trevligt!
Men jag hade inga hål och fick sluta en timme tidigare. Så efter att jag köpt Flux och lite annat på apoteket bestämmer jag mig för att gå från tandläkaren, som är ett par kvarter från skolan, genom stan och till slussen. Jag följer Sveavägen och sedan vidare förbi Kungsan och via vattnet. Allting är så vackert och jag mår så otroligt bra. När jag gått över Strömbron sätter jag mig på en bänk framför slottet och bara tittar. Tillslut tar jag upp palle och gör en snabb skiss över bron jag gått över. På andra sidan vattnet är trädens löv färgade i höstens alla färger och tyckts lysa i den starka solen. Himlen speglar sig i vattnet som lyser i klarblått och grönt, inte alls sådär grönsvart som det brukar vara vid den här tiden på året.
Efter ett tag i solen reser jag mig och fortsätter min promenad mot slussen. Sakta men säkert, utan någon som helst stress. Solen lyser hela tiden på mig och fyller mig med välbehag och glädje. Jag känner mig näst intill lycklig.
Väl framme i slussen funderar jag på att vänta på 449an så jag slipper gå hem. Men jag bestämmer mig snabbt för att ta 414 och får småspringa för att hinna med den. Dagen är ändå så underbar så varför inte en till liten promenad hem från Skuru? Så jag hamnar på en ganska full buss som dessutom är försenad. Men vad gör det?
På bussen petar en liten dam mig på armen och säger snällt:
- Vill du sitta här?
Hon visar med en gest att hon menar den tomma stolen bredvid sig. Jag tackar och hon flyttar ut så jag kan komma in. När damen ska sätta sig hamnar hon lite snett ch säger:
- Ojdå!
Vilken söt liten tant! Så håller hon en liten paus och fortsätter.
- Jag har så svårt att komma in på den inre stolen så du får gärna sitta där.
Vid Järla station fylls bussen till bredden med folk från Nacka gymnasium, vilket jag i vanliga fall tycker är bland det jobbigaste som finns. Men idag kan ingen rubba min glädje!
Vid Skuru träffar jag Louise, som jag inte sett sedan i påskas då jag var i Åre med Millpill. Hon ser på mig efter vi kramats, ler och säger:
- Vad skönt, du är dig lik.
På en positivt sätt. Vi har ett trevligt samtal tills jag bestämmer mig för att sakta men säkert bege mig hemåt. Jag funderar på att gå in på Skuru Skola och hälsa på lärarna, men kommer aldrig riktigt till skott. Så jag går bara förbi. Jag får ta det någn annan dag.
Och gissa till vem det tjockaste brevet i brevlådan är? Jo, till mig. Och det är från Jessicapessica! Helt underbart! Bättre än såhär kan det inte bli. Så nu ska jag äta en macka, sätta på mig mjukisbyxor och läsa brevet. Jag borde egentligen plugga, men det får bli senare.
Jag önskar jag hade haft min kamera med mig idag, så jag kunde dokumenterat allt det underbara och visat er.
<3
"Johan ??"
Vad gör man när det ösregnar ute?
Sitter inne och har inte lust med någonting. Man gör verkligen ingenting. Inte ens svenskaboken orkar jag läsa. Jag skulle kunna plugga, fixa i mitt rum, äta godis, se på film, sova middag, baka, sy ett fulmonster, leta rätt på min kamera, fota Walle... ja, det finns helt enkelt hur mycket som helst jag kan göra. Men jag kjänner liksom inte taggen, om ni fattar vad jag menar.
Dock blev det ju lite sent igår, så då är det lite mindre inte-okej att bara vara slapp och slö. Men fortfarande. Vart tar all energi vägen när man verkligen behöver den för att göra nytta?
Igår var jag hos Majken på fest. Jättetrevligt folk verkligen. :) Det fann en kille där, Johan, som jag på något sätt kände igen. Jag funderade på det hela kvällen och tillslut går det upp för mig: Han var ju på Rytmusberget för ett drygt rå sedan! Så jag frågar helt enkelt.
- Var du på berget ovanför Rytmus för att år sedan?
- Ja, svarar han och tittar på mig.
- Jag lånade 20 spänn av dig... Vill du ha tillbaka dem?
Det var alltså så, att jag var godissugen och jag lånade 20 kronor av honom för att köpa godis med Eugéne (eller hur stavar han nu igen Emma?). Jag lyckades övertyga honom om att han skule få tillbaka dem eftersom vi hade kommit fram till att vi bodde otroligt nära varandra (det skulle ta ungefär 10 minuter att gå till honom från mig). Så vi byter nummer för att han ska kunna påminna mig och jag går och köper mitt godis. Men vi hörs aldrig mer utan istället ses vi hos Majken. Lite lagom otippat sådär. Men han ville inte ha tillbaka sina 20 kronor, trots att jag erbjöd honom. :) Det roligaste var att när jag frågade om han var där sa han:
- Jaha det är DU som är My! Jag har fortfarande ditt nummer här!
Så visar han numret han har sparat i mobilen. Och mycket riktigt, det är mitt nummer! Plötsligt inser jag att kontakten "Johan ??" jag har i min mobil måste vara han. Hela situationen var ganska udda kan man säga. :P
Sitter inne och har inte lust med någonting. Man gör verkligen ingenting. Inte ens svenskaboken orkar jag läsa. Jag skulle kunna plugga, fixa i mitt rum, äta godis, se på film, sova middag, baka, sy ett fulmonster, leta rätt på min kamera, fota Walle... ja, det finns helt enkelt hur mycket som helst jag kan göra. Men jag kjänner liksom inte taggen, om ni fattar vad jag menar.
Dock blev det ju lite sent igår, så då är det lite mindre inte-okej att bara vara slapp och slö. Men fortfarande. Vart tar all energi vägen när man verkligen behöver den för att göra nytta?
Igår var jag hos Majken på fest. Jättetrevligt folk verkligen. :) Det fann en kille där, Johan, som jag på något sätt kände igen. Jag funderade på det hela kvällen och tillslut går det upp för mig: Han var ju på Rytmusberget för ett drygt rå sedan! Så jag frågar helt enkelt.
- Var du på berget ovanför Rytmus för att år sedan?
- Ja, svarar han och tittar på mig.
- Jag lånade 20 spänn av dig... Vill du ha tillbaka dem?
Det var alltså så, att jag var godissugen och jag lånade 20 kronor av honom för att köpa godis med Eugéne (eller hur stavar han nu igen Emma?). Jag lyckades övertyga honom om att han skule få tillbaka dem eftersom vi hade kommit fram till att vi bodde otroligt nära varandra (det skulle ta ungefär 10 minuter att gå till honom från mig). Så vi byter nummer för att han ska kunna påminna mig och jag går och köper mitt godis. Men vi hörs aldrig mer utan istället ses vi hos Majken. Lite lagom otippat sådär. Men han ville inte ha tillbaka sina 20 kronor, trots att jag erbjöd honom. :) Det roligaste var att när jag frågade om han var där sa han:
- Jaha det är DU som är My! Jag har fortfarande ditt nummer här!
Så visar han numret han har sparat i mobilen. Och mycket riktigt, det är mitt nummer! Plötsligt inser jag att kontakten "Johan ??" jag har i min mobil måste vara han. Hela situationen var ganska udda kan man säga. :P
Stopp på gröna linjen
Sarah sov ju här igår, och nu på morgonen ringer Philip och leverar den hemska nyheten: Gröna lnjen står still!
Katastrof..
Men det var bara mellan curkus sju och åtta. Stackars alla de människor som satt fast i tuben då.
Katastrof..
Men det var bara mellan curkus sju och åtta. Stackars alla de människor som satt fast i tuben då.
Regnigt hår.
Muffinsarna gjorde succé på mentorstiden! Vi gjorde små fina mönster på alla. En var rutig, en var prckig, en hade en bajskorv, en hade ett hjärta... osv. Och Hannas hade en enhörning, för hon vill ha en sån på sin. :)
Nu borde jag egentligen skirva på min sonett (vi håller på med dikter på engelskan) för den ska lämnas in i morgon. Men jag måste bara berätta om gårdagens händelse på bussen! Mwahaa xD
Jag kom alltså till slussen och ställde mig vid busshållsplatsen för att vänta på bussen. Så ett par meter bort ser jag en tjej stirra på mig, och verkligen inspektera mig. Det känns lite obekvämt men jag tänker inte mer på det. Och så när jag går förbi henne på bussen tittar hon på mig likadant igen, och följer mig med blicken. Okej? är min enda tanke. Och otroligt nog, går vi av vid samma busshållsplats - Lillängen (är alltså påväg till pianolektionen). Vid övergångsstället, väntandes på grön gubbe, möts våra blickar och jag ser fortarande samma blick i hennes ögon. Något slags sug. Så verkar hon brytas ur sin trans och tittar ursäktande på mig och säger:
- Alltså förlåt, men du har så himla fint hår! Jag var bara tvungen att kolla på det!
Där står jag alltså i duggregnet, med håret ganska fuktigt och stripigt efter hela dagens ösregn, och får en helt ärlig komplimang om mitt hår! Om jag skulle se mig själv i spelgeln skulle det enda jag såg vara en sliten liten My med fuktigt stripigt hår. Inte speciellt snyggt eller charmigt alltså.
Ikväll kommer Kiss&BajsSarah och sover över. Det ska blir trevligt! :D <3 Det var så länge sedan sist. Så vi ska jobba på den jävla satiren som vi båda ska skriva och jag måste ju som sagt göra min dikt. Eftersom det uppenbarligen inte får så bra nu. (: Förhoppningsvis kan vi spela lite Börnie också om vi får tid. ^^ (motorcykelspel på ps xD.. vi spelade det jättemkt i sjuan :P)
Nu borde jag egentligen skirva på min sonett (vi håller på med dikter på engelskan) för den ska lämnas in i morgon. Men jag måste bara berätta om gårdagens händelse på bussen! Mwahaa xD
Jag kom alltså till slussen och ställde mig vid busshållsplatsen för att vänta på bussen. Så ett par meter bort ser jag en tjej stirra på mig, och verkligen inspektera mig. Det känns lite obekvämt men jag tänker inte mer på det. Och så när jag går förbi henne på bussen tittar hon på mig likadant igen, och följer mig med blicken. Okej? är min enda tanke. Och otroligt nog, går vi av vid samma busshållsplats - Lillängen (är alltså påväg till pianolektionen). Vid övergångsstället, väntandes på grön gubbe, möts våra blickar och jag ser fortarande samma blick i hennes ögon. Något slags sug. Så verkar hon brytas ur sin trans och tittar ursäktande på mig och säger:
- Alltså förlåt, men du har så himla fint hår! Jag var bara tvungen att kolla på det!
Där står jag alltså i duggregnet, med håret ganska fuktigt och stripigt efter hela dagens ösregn, och får en helt ärlig komplimang om mitt hår! Om jag skulle se mig själv i spelgeln skulle det enda jag såg vara en sliten liten My med fuktigt stripigt hår. Inte speciellt snyggt eller charmigt alltså.
Ikväll kommer Kiss&BajsSarah och sover över. Det ska blir trevligt! :D <3 Det var så länge sedan sist. Så vi ska jobba på den jävla satiren som vi båda ska skriva och jag måste ju som sagt göra min dikt. Eftersom det uppenbarligen inte får så bra nu. (: Förhoppningsvis kan vi spela lite Börnie också om vi får tid. ^^ (motorcykelspel på ps xD.. vi spelade det jättemkt i sjuan :P)
Muffins..!
- What whould you like for breakfast, HuvaN?
- Muffins!!
http://www.youtube.com/watch?v=1tcR19y7GPM (<-- kolla!)
Bakning bakning. Vi bestämmer oss för att först göra kladdkakemuffins men nån slags glasyr. Men eftersom vi hittat ett jättefint recept med rosa glasyr så HuvaNs pappa åkte och handlade philadelphia för att vi skulle kunna göra den glasyren. Så det blir kladdkakemuffins med chockrosa glasyr (för att margarinet skulle räcka).
Vi börjar bakandet med HuvaNs mycket bångstyriga elvisp och allt går som smort. Vi ställer upp pappersformarna på en plåt och självklart använder vi oblekta formar, för alla vet ju att på VRG håller vi på med hållbar utveckling. Så ingen klorblekning här inte!
När vi precis ska dutta i smeten i formarna tittar vi på varandra och funderar.
- Är verkligen det här kladdkakesmet?
- Ja.. alltså. Den är lite rinnig...
Och då komer vi på det. Vi har glömt MJÖLET! ... Gapskratt. Vi fick lite fashbacks till förra året då vi skulle baka lussebullar ett gäng. Och gissa vad. Då glömde vi sockret. Hur bra får man bli på en skala? xD
Så vi stoppar i mjölet och duttar äntligen i smeten i de oblekta formarna och börjar göra glasyren. Vi häller i philadelphian i skålen och tittar på receptet. Där står det 1pkt florsocker. ETT PAKET FLORSOCKER?! Vi kollar på varandra och tar fram paketet, som är helt nyköpt. Den enda tanken som finns i våra huvuden är: Ska verkligen hela den här ner i glasyeren? Jag känner lite på tyngden och vi konstaterar att vi bör nog ta lite i taget. Men mycket riktigt: hela paketet ska ner! Det blir visserligen lite för mycket karamellfärg, men vafan. Färger blir ju hur fin som helst! x) Men jag hoppas folket blir glada i morgon på mentorstiden. :)
Undertiden vi väntar på att de en aning missanpassade cpmuffinsarna ska kallna läser vi boken "Knark och sånt". Helt underbar. xD HuvaN säger:
- Det här måste nog vara världens bästa bok...
"John sprang allt vad han orkade över åkern, en stor jättehumla jagade honom! (Humlan var en polishelikopter)"
-----
- Muffins!!
http://www.youtube.com/watch?v=1tcR19y7GPM (<-- kolla!)
Bakning bakning. Vi bestämmer oss för att först göra kladdkakemuffins men nån slags glasyr. Men eftersom vi hittat ett jättefint recept med rosa glasyr så HuvaNs pappa åkte och handlade philadelphia för att vi skulle kunna göra den glasyren. Så det blir kladdkakemuffins med chockrosa glasyr (för att margarinet skulle räcka).
Vi börjar bakandet med HuvaNs mycket bångstyriga elvisp och allt går som smort. Vi ställer upp pappersformarna på en plåt och självklart använder vi oblekta formar, för alla vet ju att på VRG håller vi på med hållbar utveckling. Så ingen klorblekning här inte!
När vi precis ska dutta i smeten i formarna tittar vi på varandra och funderar.
- Är verkligen det här kladdkakesmet?
- Ja.. alltså. Den är lite rinnig...
Och då komer vi på det. Vi har glömt MJÖLET! ... Gapskratt. Vi fick lite fashbacks till förra året då vi skulle baka lussebullar ett gäng. Och gissa vad. Då glömde vi sockret. Hur bra får man bli på en skala? xD
Så vi stoppar i mjölet och duttar äntligen i smeten i de oblekta formarna och börjar göra glasyren. Vi häller i philadelphian i skålen och tittar på receptet. Där står det 1pkt florsocker. ETT PAKET FLORSOCKER?! Vi kollar på varandra och tar fram paketet, som är helt nyköpt. Den enda tanken som finns i våra huvuden är: Ska verkligen hela den här ner i glasyeren? Jag känner lite på tyngden och vi konstaterar att vi bör nog ta lite i taget. Men mycket riktigt: hela paketet ska ner! Det blir visserligen lite för mycket karamellfärg, men vafan. Färger blir ju hur fin som helst! x) Men jag hoppas folket blir glada i morgon på mentorstiden. :)
Undertiden vi väntar på att de en aning missanpassade cpmuffinsarna ska kallna läser vi boken "Knark och sånt". Helt underbar. xD HuvaN säger:
- Det här måste nog vara världens bästa bok...
"John sprang allt vad han orkade över åkern, en stor jättehumla jagade honom! (Humlan var en polishelikopter)"
-----
6 ägg
7 dl socker
4 tsk vaniljsocker
3 krm salt
4 1/2 dl mjöl
1 1/2 dl kakao
300 g smält smör
1 pkt Philadelphia (cream cheese)
50 g margarin
2 msk vaniljsocker
1 pkt florsocker
Röd karamellfärg
Strössel
Rör ägg och socker poröst. Tillsätt resten av ingredienserna. Klicka ner i muffinsformarna! Gräddas i 15 min i 160°C.
1. Smält smöret och låt svalna.
2. Blanda cream cheesen med vaniljsockret.
3. Rör ner smöret.
4. Tillsätt florsockret och rör till en jämn kräm.
5. Blanda ner karamellfärg och låt stå i kylen en stund.
Ta ut muffinsarna ur ugnen och låt dem svalna. Blanda glasyren under tiden och låt stå i kylen en stund. Bred eller spritsa på glasyren på muffinsen och dekorera med strössel.
Kommer bli glasyr över om du bara gör en sats muffins, så gör dubbelt så många muffins eller halvera satsen med glasyren.
