My pieces, my entirety

Det känns liksom så konstigt. Alltihopa. Dessutom har jag blivit allergisk mot någonting på senare dagar. Det kliar som fan i ögonen på mig. Jag borde nog sova egentligen, inför trippen till Strömstugan i morgon. I'll be back on monday, tror jag.

Det kliar. Jättemycket.
I ögonen.

---

Breathe out
So I could breathe you in
Hold you in

Fyra dagar. Eller tre och en halv för att vara mer korrekt. Jag orkar inte riktigt skriva något givande för tillfället så ni får två videosar från helgen som beskrivning istället (varav den övre måste ses).

Hasta la vista, baby.

---



---

Svensk midsommar är någonting alldeles extra. Sedan om man tycker det är positivt eller inte är ju en annan sak. Gårdagens midsommarafton var precis som den ska vara. Först sol med skurar, sedan bara ösregn, massor av folk, fiskdamm vid majstången, grillat lamm, pressenningar och partytält för att folk envisas med att sitta ute trots att det regnar, barn som springer omkring och skriker och deras föräldrar som börjar bli smått berusade, dans på dansbanan, chokladhjul och prickskytte med pilbåde och luftgevär. Kan det bli mer svenskt?

---

Från det ena till det andra. Vår granne heter Katrin och är otroligt gullig. Häromdagen fick vi en lapp i brevlådan:



Så himla gulligt. Precis som lapparna man skrev till varandra i lågstadiet.
"Får jag chans på dig?

|_| Ja
|_| Nej
|_| Kanske"

När jag till slut åkte hem från Mill igår, eller i morse, hade horisonten börjat ljusna. När jag gick av bussen hade himlen borta vid Skurubron börjat färgas orange. En katt satt mitt på vägen på en A-brunn och kikade ner i ett av hålen, som om det satt en mus där inne. Jag undrar vad det var den tittade efter. Jag spatserade sakta vidare, med så lätta steg som möjligt för att inte föra för mycket ljud.

Lukterna, ljuden och stillheten blir så påtaglig vid den där tiden på dygnet i juni. Nästan så man kan ta på den. Jag skulle kunna sitta ute med en filt och bara lyssna och känna, helt enkelt bara vara, bli ett med det omkring mig. Det är synd att det har blivit så kallt nu. Annars skulle jag sova ute på verandan, som jag gjort andra somrar. Precis under himlen och med fåglarnas prat i öronen.

Men det enda jag ser nu är bara regn regn regn. Förhoppningvis lär väl sig solen snart att inte vara så blygsam.

Vi tittade på So You Think You Can Dance igår också. Tyvärr hittar jag inte det klippet jag ville visa. Men det var en kille som dansade modernt med ett paraply, otroligt vackert var det. Sedan frågade juryn varför han använde sig av ett paraply och han förklarade med gråten i halsen att hans moster hade gått bort nyligen. Hon älskade att se honom dansa och hade alltid funnits där och vakat över honom. Han beskrev samma känsla med paraplyets beskydd, som en skyddande kupa. Det var så vackert, så tårarna började rinna.

Så eftersom jag inte hittar klippet så får ni se en annan riktigt bra kille.



Tänk om man ändå kunde dansa sådär.

Det bor en trana nere vid Bastusjön. Den satt på bryggan och såg ut över sitt revir när jag kom ner på min promenad med Kanonen.

Det har varit mulet hur länge som helst och nu regnat i ungefät två dygn i sträck. Men idag kom solen äntligen fram! Inte för att den var framme speciellt länge, med det räckte för att få mig på lite bättre humör när jag var påväg hem från jobbet med extremt ont i fötterna. Det blev en extremt lång dag för att vara den första. Men kul var det! Fick till och med redan ett smeknamn av en av killarna som jobbar där: Tussen. Han tyckte jag var så mini när jag har ett år kvar på gymnasiet.

Walle och jag lagade potatis- och purjolökssoppa idag till middag. Mamma och pappa är ju uppe på Strömstugan och mamma kommer hem först på tisdagkväll, så det blir en del egen matlagning. I morgon kommer matkassarna från Middagsfrid, så då slipper vi handla utan vi lagar något av recepten därifrån. Dessutom är pengarna vi fick slut efter dagens handling.

På torsdag kommer Jessica hem från Spanien. Jag funderar på att våldgästa henne efter jag klätt majstången vid Ringparken. Jag vet inte om henne föräldrar kommer gilla det, men det skiter jag faktiskt fullständigt i.

Och nu borde jag egentligen ligga och sova.

Tack pappa, Eeva och Sven! <3

Pappa och jag var påväg in till Forum för att köpa min kamera, och då kommer jag på att Expert kan vi ju faktiskt också besöka! De är riktigt trevliga och hjälpsamma där dessutom. Där har jag varit ett par gånger med min stereo när den krånglade. Så vi går in och pratar med killen som jobbar där och han kollar lite vad som finns inne, och då visar det sig att det bara fanns en i Kungens kurva.

-  Men du bor här i närheten eller? frågar killen.
-  Ja, vi bor i Ektorp.
-  Ja, men då är det säkert därför jag känner igen dig.
-  Jag har ju varit här ett par gånger med min stereo, säger jag då och skrattar.
-  Ja! Juste! Nu minns jag! skrattar han till svar.

Tillslut erbjuder sig killen att hämta upp en kamera påväg till jobbet under morgondagen eftersom han ändå passerar där, så jag kan kolla in vid lunch och då slippa ta mig ut till Kungens kurva. Så han ringer till den andra butiken och börjar samtalet med:

-  Alltså vi har ett litet specialfall här med en stammis som är intresserad av en 450:a.. och jag tänkte om jag kunde komma förbi och hämta en i morgon...

Tänk er! Att bli kallad stammis av en expedit! Det hela slutar i alla fall med att han lovar att sätta ihop ett fint litet paket med extrabatteri, batterigrepp, uv-filter och minneskort under morgondagen med lite rabatt så det blir ett bra slutpris för oss. Nu kan man ju verkligen säga att jag kommer bli stammis på riktigt hos Expert! De enda gångerna jag egentligen varit där är med min jäkla stereo som levde loppan ett tag där innan jag fick byta den mot en annan. Dessutom har jag skapat mig en ny vän inne på Expert!

---

För någon timme sedan hände det mest randomaste jag någonsin varit med om tror jag (och ja, jag är medveten om att jag skrev mest randomaste). Det är nästan inte okej, haha.

Och för tillfället sitter pappa och brölar till Apologize som går på radion.

Iiit'ss toooo laaaaaaaateeee!

Om ni lyssnade på Rix Fm för bara några minuter sedan hade ni hört mig! Jag ringde nämligen in angående frågan "Är 'jäklar' en svordom?". Mitt samtal blev besvarat i reklampausen, men de spelar tydligen in alla samtal, så de körde det upp det i dirketsändning sedan.

Min första tanke när jag hörde det var: Shit, en till tjej som heter My! Fan va coolt!

Sedan insåg jag ju att det faktiskt var min egen röst jag hörde från radion! Haha!

När jag kommit hem och ätit middag bestämde jag mig snabbt för att ta en tripp med WRF till Elsa, eftersom vi inte kommer ses förrän skolan börjar igen. Jag gav Elsa extrahjälmen och vi begav oss till Gyllene måsen (McD för de ovetande) för att köpa med oss en Flurry ner till Nacka Strand. Där satt vi och pratade om i stort sett allt, tittade på vågorna och en pipande svan som simmade förbi och stack rumpan i vädret på jakt efter godis på bottnen. När det blev för kallt åkte vi hem igen och drack varm choklad. Ante, Elsas pappa,  som också just kom hem, förbannade Ica Maxi för deras självscanning och "avstämning" (dvs visitering av varor), vilket var till stort nöje för oss.

Nu håller jag på och gör ett kort till Rickard som tar studenten i morgon. Det blir faktiskt riktigt fint.

På fredag är det sommarlov. Känns konstigt. Och nu har jag nästan lite ont i magen.

Jag köpte i alla fall två till dukar idag, så jag kan göra fler mästerverk. Nu tänkte jag göra serien med fisken, så vi får hoppas att den blir bra. Ledsen att ni inte fått se kaninen, för den är faktiskt fin. Men det kommer väl förhoppningsvis bilder snart.

På riktigt alltså.

http://www.time55.com/sv/nedrakning/?y=2009&m=jun&d=5&h=21&mi=35&t=Stockholm&yn=jocke&c=bu&mc=no

Klicka på länken för mer information.

Här är för övrigt ett inslag jag verkligen tycker ni borde se. Snacka om att kunna sin grej liksom. Herrgud säger jag bara.



Det här var det sjukaste.

Idag var Elin och jag i Storkyrkan på besök för att utföra på religionsuppgift. Eftersom vi var där mitt på dagen var det många turister och skolklasser där. När en fröken berättade för eleverna om kyrkan innan de gick in avslutade hon med:
-  Och här inne får man inte säga ett knyst!
 Jag fick direkta flachbacks till när vi var i Nacka kyrka i lågstadiet och vi fick exakt samma besked. Det är som en prägel som sitter kvar än idag, att man måste vara lugnt, snäll och tyst i kyrkan.

Innan vi gick ville vi tända ett ljus och sätta i den stora bollen ni vet. Där varje ljus blir som en symbol för ett liv. Intill stod en skylt med texten:
          För någon du håller av
          För någon du vill minnas
          För någon du oroar dig för
          För någon du vill tacka
Jag tände mitt ljus för Kimi. Av samma anledning som pappa klappade hans gravsten på axeln i helgen. Och jag tände det inte för något som helst religionsrelaterat, utan för att jag kände att han behövde det. Jag behövde det.

---

Mamma håller för övrigt på att bygga ihop en Ikea-hylla samtidigt som hon tittar på Blomstertid. Plötsligt utbrister hon:
-  Fan fan fa-an! Helvete helvete helvete! Här saknas det ett hål!
Då bör jag även notera att eftersom mamma aldrig svär låter det otroligt kul när hon väl gör det. Det låter nästan lite.. hurtigt.

Efter mycket om och men, springade runt skolan på jakt efter Erik Almén och stress över att tekniken inte vill det vi vill, har äntligen Dorte och jag gjort klar våran film till Kultur- och Idehistorian i morgon! Vi valde att göra en film, i form av dokumentär, för att få en kul twist på redoviningen och slippa att saker går fel i sista sekunden. Så stilen blev á la Vetenskapens värld, fast nu blev det Konstens värld. Den fick till och med heta del 8! I slutet säger jag (som är programledare):
-  Nästa vecka ska vi prata om renässansens genombrott. Vi ses då!

Se själva och skratta. Fast jag antar att ni inte kommer tycka det är lika kul som vi, haha!

Nu har jag börjar med min nya skissbok: Mollgan. En riktigt kul liten krabat. :) Jag har förvånat mig själv och gjort tre hela bilder i honom, med tanke på att jag inte varit speciellt produktiv nu i tvåan jämfört med ettan.

Jag var i Finland under helgen för att hälsa på Jenni som hade studentmottagninge på lördagen. Vi åkte till Åbo för att bo i Pargas med Eeva och Sven (farmor och farfar för de ovetande), och sedan bila fram och tillbaka till Helsinki för att träffa Jenni. Som jag säkert berättat dog familjens pappa, Kimi, förra sommaren och Jenni är äldsta dottern. (Kimi dog av hjärncancer, 8-9 tumörer i hjärnan på den sidan han pratar i mobilen.. hur läskigt är inte det?) Hur som helst var det jättetrevligt. Jenni hade dock magrat ganska mycket, vilket begymrade pappa en del. Han nöp henne lite i armen och sa:
-  Jenni du har blivit lite mager. Jag ska nog hämta lite älgkött åt dig så du blir stark! (Alla som umgås med min familj vet ju att älgkött gör en stark!)
Jenni blev lite besvärad och sa strängt:
-  Jag är ju vegeterian!
-  Jag vet! skrattade pappa.

Tillbaka på stugan var jag så trött så jag gick och la mig nästan direkt efter middagen istället för att följa med pappa och Sven ut på råbocksjakt. Dagen därpå åkte vi för att se på ägorna och hur sådden såg ut (Sven och hans bror leker alltså fortfarande jordbruk på markerna) och sedan tog vi roddbåten ut på Holmen, eller Euran. Där har jag inte varit på flera år så det var riktigt trevligt att komma tillbaka. Vi spederade ett par timmar på klippan vid havet med öl för pappas och Svens del och Muumi-limsa för min del (som är en a mina favoriter i finska matäffärerna, nämligen Muminläsk med smultronsmak). Tanken var att vi skulle åka och handla bröd, korv, limsa och makaroonilaatikko (makaonlåda, en annan favorit), med eftersom det var söndagsöndag (dvs pingst eller någon annan röd dag) så var alla butiker stängda.
 
Svens bror Frej har nyligen köpt en hund, en jättefin jämtlänning som hette Meri (vilket betyder hav på finska). Så otorligt sympatiskt hund, och helt kelsjuk! Vi tog med henne till stugan eftersom Frej är bortrest så där låg hon i skuggan framför trappen och glassade. Så otroligt vacker!

Myggbett har jag fått också! Inte bara fem stycken som jag trodde först, utan hur många som helst! Egentligen borde jag inte bli förvånad eftersom jag vet att myggorna älskar mig. Men trots det blir det alltid lika stor chock när jag inser hur många myggbett vi faktiskt talar om.

Det känns bra att få in lite finska och finlandssvenska uttryck och ordföljder i skallen igen efter att ha varit i finland. Men sånt försvinner ju tyvärr lika fort som det kommer.



Jenni med hatten i högsta hugg!


Sven och pappa lägger båten i sjön påväg till Holmen.


Och så finaste Meri.




Jag hade ju tänkt att jag skulle skriva ett riktigt dunderinlägg nu, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men vem vet, det kanske ploppar upp någon liten komplettering inom kort!


---


Här har vi för övrigt en riktigt sköning ni måste se! :D