...
Datorkunskap igen. Trist som fan. Och Ruffsi är inte här heller. Så jag får sitta här och lida.
HuvaN kom trippandes förut och sa glatt "Vet du vad? Adi köpte cigg till mig!" ja. Tänk vad små saker kan göra människor lyckiga.
Anna, Jörgen och tjejerna var i Kolombia och kom hem häromdagen. De var hos oss på middag, men jag missade dem. Jag drog med Davido och Ruffsi och färgade håret istället. I alla fal.. När jag kom hem fanns en present till mig från dem på bordet. Ett zebrahuvud, snidat i trä, att sätta på väggen. Fatta hur glad jag blev. Så otroligt lyckig. Ja. Vad små saker kan göra en glad.
Jag har två prov idag. Spanska och historia. Historian är jag bara allmänt förvirrad om, vet inte riktigt vad provet kommer handla om. Ingen vet det heller. Det suger. Sedan ska jag skriva en novell till i morgon i svenskan. Kanna lägga upp den här sen när det är klar.
Men vet ni vad det värsta är?
Jag vaknade i morse, en kvart (!!!) innan bussen skulle gå. Kul! Jag hann mirakulöst nog dusch å tvätta håret, slänga på mig kläder och packa väskan. Dock inga gympakläder. Det var exakt vad jag hann me på den kvarten. Men i alla fall. Jag hann med bussen! DET kallar jag skills! Snälla mamma gjorde en macka till mig som jag tog med mig. Stackars Davido. Åkte ju bussen med honom. Jag var ju helt död. Fysikskt vaken, men inte psykiskt. Absolut inte psykiskt.
HuvaN kom trippandes förut och sa glatt "Vet du vad? Adi köpte cigg till mig!" ja. Tänk vad små saker kan göra människor lyckiga.
Anna, Jörgen och tjejerna var i Kolombia och kom hem häromdagen. De var hos oss på middag, men jag missade dem. Jag drog med Davido och Ruffsi och färgade håret istället. I alla fal.. När jag kom hem fanns en present till mig från dem på bordet. Ett zebrahuvud, snidat i trä, att sätta på väggen. Fatta hur glad jag blev. Så otroligt lyckig. Ja. Vad små saker kan göra en glad.
Jag har två prov idag. Spanska och historia. Historian är jag bara allmänt förvirrad om, vet inte riktigt vad provet kommer handla om. Ingen vet det heller. Det suger. Sedan ska jag skriva en novell till i morgon i svenskan. Kanna lägga upp den här sen när det är klar.
Men vet ni vad det värsta är?
Jag vaknade i morse, en kvart (!!!) innan bussen skulle gå. Kul! Jag hann mirakulöst nog dusch å tvätta håret, slänga på mig kläder och packa väskan. Dock inga gympakläder. Det var exakt vad jag hann me på den kvarten. Men i alla fall. Jag hann med bussen! DET kallar jag skills! Snälla mamma gjorde en macka till mig som jag tog med mig. Stackars Davido. Åkte ju bussen med honom. Jag var ju helt död. Fysikskt vaken, men inte psykiskt. Absolut inte psykiskt.
