My pieces, my entirety

Jaha.. här sitter jag då. Utan nånting egentligen att göra. Hemskt. Och tiden bara går och går. Snart tar jag studenten, har fyrtioårskris och hamnar plötsligt på sjukhus när jag är sådär 70 för att jag har cancer på hjärnan. Sedan dör jag. Hur kul är det på en skala från 1 till 10?

Vi var hos Elsa och hennes familj på middag, för att sedan gå upp på berget coh titta på fyrverkerierna. Walle lovade att ge mej en påse med smällare, men det var för kallt och blåsigt, så jag hade ingen lust att waista dem. Då blev han sur och hotade att ta tillbaka dem. Fy fan. Hatar det där när folk ger en något, och sedan vill ta tillbaka det. Men i alla fall fick jag tillslut påsen som jag sparade för senare bruk.

Vädret sög verklgein där uppe på berget. Dimma, blåst och regn. Fast fyrverkerierna var ju fina. Dom fanns liksom överallt, runt omkring en. Alla var jätteglada, gick runt och kramades och önskade gott nytt år. Alla, förutom jag. Jag var ju inte glad. Eller är. Jag vill inte att tiden ska gå. Jag vill inte ha 2008. Jag vill inte ha fytioårskris och cancer i hjärnan. Jag vill inte dö.

Jag kan inte ens sätta ord på grejerna. Så jag slutar nu. Hejdå.