Dagens
Hejjagharendåligmobilkameraochroligareblirdetinte.
Igår efter allt dansande var jag så trött när jag kom hem att jag började gråta för ingenting. Ingenting och allting. Jag bara grät och grät, utan slut. För allt som fanns att gråta över, som jag inte gråtit för.
Idag blev det inte sju timmars dans utan istället cirkus sex timmars målning. Jag hade två tavlor (egentligen tre) att göra klart tills i morgon och jag måste påstå att jag faktiskt blev klar. Självklart skulle jag kunnde jobba mycket mer med dem, speciellt det "inre landskapet" som vi gjorde. Men nu blev det som det blev, och vi ska ställa ut i morgon. Det enda som saknas är den beskrivande texten till det "inre landskapet".
Hejochhå. I morgon är det onsdag. Då skulle jag egentligen stått som fackelbärare på invigningen till filmfestivalen. Men tvåorna och treorna ska tydligen ha konsert och den vill jag ju se. Dessutom har jag ju pianolektion. Så om jag går på konserten kommer jag inte hinna åka hem efter pianot, utan måste äta i stan. Jag funderar nästan på att stanna hemma och kurera mig istället. Skita i både konserten å facklorna. Bara ta det lugnt och kanske räkna lite matte. Eller läsa en bok. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu, när vi ska till Suomi på fredag och allt. Sitta ute i älgpassen och frysa. Då är det ju inte så kul med feber. Fast då lär det ju inte bli något älgpass heller. Men vi får se hur jag gör. Jag ska i alla fall se Vem ska trösta knyttet och Vad hände sen? på bio i morgonbittti vid tio. Det kommer ju bara vara massa småbarnklasser där. Och så jag och mamma förstås. Men jag ser verkligen fram emot det.
Jag har i alla fall kommit på en sak. Jag borde ägna mer tid åt mig själv.
