Janne.
Jag har just träffat världens coolaste person. Tro det eller ej, Janne Schaffer. Hur jävla cool som helst är han. Han höll föredrag nu under förmiddagen om hur hans liv sett ut och hur karriären formats. Och han har fan gjort hur mycket som helst! Han har spelat musik hela sitt liv och producerat musik med allt och alla. Och det hela började med att han byggde sin egen akustiska gitarr på slöjden, som stämde perfekt i måtten.
Han berättade om en gång då det kom ett gäng från USA som han skulle producera med. Istället för att ta in på hotell så hyrde de en stor villa i Nockeby som de bodde i. Och producenten hade hittat en ny musikstil som han visade Janne, och hade också fixat en kille som skulle sjunga. Och Janne beskrev det ungefär såhär:
- Ja, så kom den där killen då, kortklippt i kostym, slips och vit skjorta, till det där fulla huset. Men vi hade ju inga rum kvar, för alla killarna hade ju nu skaffat svenska flickvänner som bodde med dem. Så vi funderade.. och kom på att pannrummet var ju ledigt! Så vi lade in en madrass, så fick han bo där. Och där bodde han då, under inspelningarna i nio månader, en hel graviditet. Bob Marley.
Bob Marley! Tänk er själva. Han var med och spelade in hans första låtar. Även Ted Gärdestads och Abbas första låtar var han med och producerade. Sedan var det en kille han hade hört talas om, som tydligen skulle vara jätte trevlig:
- Ja, ni har säkert läst massor i löpsedlarna om honom. Det har stått ganska mycket och han har haft det ganska jobbigt.. Men de sa att han var riktigt trevlig och att alla som träffade honom bara älskade honom. Cornelis Vreeswijk.
Och! Inte nog med det. Han var förband till Pink Floyd och Beatles. Dessvärre missade jag den delen eftersom jag råkade somna i HuvaNs knä, som följd av den bristfälliga sömn jag fick inatt. Skämmigt..
Men hursomhelst. Janne Schaffer är fan den coolaste person jag någonsin träffat. Och dålig på gitarr är han ju inte heller. Han spelade ett par låtar live för oss. Den sista hette Norrland, och den blev jag verkligen kär i. Helt underbar. Det bästa var nästan att när han berättade sin historia var det verkligen inte skrytsamt. Man fattade inte vilka det handlade om innan han nämnde några namn. För de stora artisterna han jobbade med var så gott som okända när han började göra musik med dem. Det otroligast är att när han började jobba mde Abba hade det bara gått 12 år sedan han började med musiken i högstadiet. Ja.. jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu.
Det märkligaste är att jag visste knappt vem han var när jag gick in i den där salen i morse, och nu är han bland det coolaste jag vet.
Jag önskar att jag också kunde åstadkomma något i mitt liv. Något stort.
