"Johan ??"
Vad gör man när det ösregnar ute?
Sitter inne och har inte lust med någonting. Man gör verkligen ingenting. Inte ens svenskaboken orkar jag läsa. Jag skulle kunna plugga, fixa i mitt rum, äta godis, se på film, sova middag, baka, sy ett fulmonster, leta rätt på min kamera, fota Walle... ja, det finns helt enkelt hur mycket som helst jag kan göra. Men jag kjänner liksom inte taggen, om ni fattar vad jag menar.
Dock blev det ju lite sent igår, så då är det lite mindre inte-okej att bara vara slapp och slö. Men fortfarande. Vart tar all energi vägen när man verkligen behöver den för att göra nytta?
Igår var jag hos Majken på fest. Jättetrevligt folk verkligen. :) Det fann en kille där, Johan, som jag på något sätt kände igen. Jag funderade på det hela kvällen och tillslut går det upp för mig: Han var ju på Rytmusberget för ett drygt rå sedan! Så jag frågar helt enkelt.
- Var du på berget ovanför Rytmus för att år sedan?
- Ja, svarar han och tittar på mig.
- Jag lånade 20 spänn av dig... Vill du ha tillbaka dem?
Det var alltså så, att jag var godissugen och jag lånade 20 kronor av honom för att köpa godis med Eugéne (eller hur stavar han nu igen Emma?). Jag lyckades övertyga honom om att han skule få tillbaka dem eftersom vi hade kommit fram till att vi bodde otroligt nära varandra (det skulle ta ungefär 10 minuter att gå till honom från mig). Så vi byter nummer för att han ska kunna påminna mig och jag går och köper mitt godis. Men vi hörs aldrig mer utan istället ses vi hos Majken. Lite lagom otippat sådär. Men han ville inte ha tillbaka sina 20 kronor, trots att jag erbjöd honom. :) Det roligaste var att när jag frågade om han var där sa han:
- Jaha det är DU som är My! Jag har fortfarande ditt nummer här!
Så visar han numret han har sparat i mobilen. Och mycket riktigt, det är mitt nummer! Plötsligt inser jag att kontakten "Johan ??" jag har i min mobil måste vara han. Hela situationen var ganska udda kan man säga. :P
Sitter inne och har inte lust med någonting. Man gör verkligen ingenting. Inte ens svenskaboken orkar jag läsa. Jag skulle kunna plugga, fixa i mitt rum, äta godis, se på film, sova middag, baka, sy ett fulmonster, leta rätt på min kamera, fota Walle... ja, det finns helt enkelt hur mycket som helst jag kan göra. Men jag kjänner liksom inte taggen, om ni fattar vad jag menar.
Dock blev det ju lite sent igår, så då är det lite mindre inte-okej att bara vara slapp och slö. Men fortfarande. Vart tar all energi vägen när man verkligen behöver den för att göra nytta?
Igår var jag hos Majken på fest. Jättetrevligt folk verkligen. :) Det fann en kille där, Johan, som jag på något sätt kände igen. Jag funderade på det hela kvällen och tillslut går det upp för mig: Han var ju på Rytmusberget för ett drygt rå sedan! Så jag frågar helt enkelt.
- Var du på berget ovanför Rytmus för att år sedan?
- Ja, svarar han och tittar på mig.
- Jag lånade 20 spänn av dig... Vill du ha tillbaka dem?
Det var alltså så, att jag var godissugen och jag lånade 20 kronor av honom för att köpa godis med Eugéne (eller hur stavar han nu igen Emma?). Jag lyckades övertyga honom om att han skule få tillbaka dem eftersom vi hade kommit fram till att vi bodde otroligt nära varandra (det skulle ta ungefär 10 minuter att gå till honom från mig). Så vi byter nummer för att han ska kunna påminna mig och jag går och köper mitt godis. Men vi hörs aldrig mer utan istället ses vi hos Majken. Lite lagom otippat sådär. Men han ville inte ha tillbaka sina 20 kronor, trots att jag erbjöd honom. :) Det roligaste var att när jag frågade om han var där sa han:
- Jaha det är DU som är My! Jag har fortfarande ditt nummer här!
Så visar han numret han har sparat i mobilen. Och mycket riktigt, det är mitt nummer! Plötsligt inser jag att kontakten "Johan ??" jag har i min mobil måste vara han. Hela situationen var ganska udda kan man säga. :P
