My pieces, my entirety

Du vet inte vad du har innan du förlorar det

Telemarketing

Publicerad 2009-02-27 22:14:03 i Allmänt,

Samtidigt som pojkarna (Walle och David) springer runt  i kalsonger, leker Gollum och sjunger fjantiga sånger sitter jag fridfullt med en kopp välling. Efter samtalet jag nyss hade med Elsa, som för övrigt var rätt givande, kände jag att jag ville ha något att knapra på (hur mycket man nu kan knapra på välling?).

Jag fick faktiskt till riktigt snygga skär idag under min "telemarketing", som vi kallade det (dvs. när man äker telemark). Vi var ju en sväng till Romme, Jessica och jag, och det må jag säga var riktigt trevligt. Som ni vet är min kamera sönder så det blev ju inga bilder på det fina vädret. På tåget hem hamnade vi vid samma bord som killen vi satt bredvid på tåget upp. Hur stora är oddsen för att det händer? Killen hade i alla fall otroliga ögon.

Jag har kommit underfund med varför det var så skönt att vara barn. För då visste man ingenting. Man hade inte den blekaste aning om någonting faktiskt. Man visste inte att en orm kan vara farlig, eller att mobilen skickar strålar in i hjärnan, eller att bilkörning är skadligt för miljön. Eller ens vad cancer är. Det största problemet man hade var att man inte kunde hitta sin favoritleksak, eller att snuttefilten glömts hemma. Som man säger: What you don't know, can't hurt you.

Sad, but true.



Och jag måste nog säga att jag saknar mitt röda hår lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

My

Här skriver jag om allt och inget. Ibland mycket, ibland lite. Ibland inget alls.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela