Torsdag
---
Jag hoppas verkligen att det blir sån där kärnis i vinter igen, så jag kan gå över sjön från bussen i mörkret istället för att åka hela vägen runt. Jag saknar den där känslan som jag alltid hade när jag gick över sjön, fullt påbylsad med min stora halsduk för att inte frysa. Totalt mörker mitt ute på sjön, stjärnorna som ser ner på mig och snön som knastrar under fötterna. Men även om det är snö på isen så måste jag vara försiktig, för det är fortfarande halt.
Jag kan nog helt ärligt säga att just då i den där stunden kände jag mig lycklig. Jag kände mig nästan fri. Det var bara jag, vattenmassorna under mig och mörkret med sina stjärnor. Ingenting mer.
Less is more.
