Dag 228
Fjället var fint som vanligt. Och det är något speciellt med att vandra genom myrarna, genom snårskogen och upp på kalfjället. Renarna var där, precis som förra året, och spande in oss för att lista ut vilka vi var. Nere i tjärnarna kunde man se öringen hoppa högt ovanför ytan för att få tag på sin mat. Flugfisket gick med andra ord fint.
Jag hade en sådan enorm lust att bosätta mig där uppe. Blir vän med en ren och leva resten av mitt liv där. Trots att jag var ensam kändes det inte ensamt. Jag var själv, men inte ensam.
Jag hade en sådan enorm lust att bosätta mig där uppe. Blir vän med en ren och leva resten av mitt liv där. Trots att jag var ensam kändes det inte ensamt. Jag var själv, men inte ensam.
