Dag 241
Finland var fint. Som vanligt. Kanske ännu finare. Finast.
Det känns så konstigt att vara hemma. Att kunna göra vad som helst. Faktiskt vad som helst. I morgon börjar lixom den "nya eran". Inte sådär jätteradikal början, men det är i alla fall början. Jag ska inte gå i skolan. Jag ska jobba. Dansa ska jag ju göra. Men inte på samma ställe, inte med samma människor, dem jag känner. Så till och med det blir nytt. Det enda som blir kvar är pianolektionerna. Om jag tar dem.
Jag vet inte om jag tycker om det här. På riktigt. Jag vet faktiskt inte.
Ibland när jag är ute och springer så känns det som att jag kan springa i evigheter. Eller i alla fall springa tills jag svimmar. Det är väl ungefär vad jag vill göra nu.
Det känns så konstigt att vara hemma. Att kunna göra vad som helst. Faktiskt vad som helst. I morgon börjar lixom den "nya eran". Inte sådär jätteradikal början, men det är i alla fall början. Jag ska inte gå i skolan. Jag ska jobba. Dansa ska jag ju göra. Men inte på samma ställe, inte med samma människor, dem jag känner. Så till och med det blir nytt. Det enda som blir kvar är pianolektionerna. Om jag tar dem.
Jag vet inte om jag tycker om det här. På riktigt. Jag vet faktiskt inte.
Ibland när jag är ute och springer så känns det som att jag kan springa i evigheter. Eller i alla fall springa tills jag svimmar. Det är väl ungefär vad jag vill göra nu.
