Dag 248
Jag tog bilen till Skuru för att ta bild på månen. Eftersom jag inte har något stativ tog jag med mig en pall och ett par pocketböcker att stödja kameran på. Men när jag kom dit hade månen redan gömt sig bakom molnen. Det här var i onsdags natt.
Idag är det söndag. Jag saknar det där tillfället i onsdags. När jag satt på marken mitt i vägen, framför en refug, och pillade med kameran. Under tiden svischade både bilar oh bussar förbi i hög fart. Det var liksom bara jag, och inget annat.
I morgon börjar jobbet igen. Tillbaka till helvetet. Okej, riktigt så farligt är det inte faktiskt. Men det är riktigt jävla jobbigt. Jag hoppas jag överlever i alla fall.
Och jag har lyckats att inte bita av en enda nagel på två veckor. Men det lär väl hända nästa vecka antar ja. Bäst jag klipper ner dem. Kanske.
Jaja. Hejdå. Farväl. Good bye. Au revoir. Nu åker jag till månen och bosätter mig i en av alla dess kratrar. (Som man faktiskt ser otroligt bra med blotta ögat. Tänk att månen är så långt bort och vi ändå kan se den så bra.)
Okej nu går jag. På riktigt. Förlåt, jag menar förstås åker. Till månen. Blubb blubb.
