Dag 267
Det var en vecka och fyra dagar sedan jag skrev ett blogginlägg sist. Sedan dess har det väl inte hänt speciellt mycket nämnvärt, förutom att SD kommit in i riksdagen. Jag skulle kunna skriva om hur arg jag är över att var femte svensk inte rösta överhuvudtaget, eller hur trött jag är på att skrika på barn hela dagarna, eller om arbetsförmedlingen och alla oengagerade ungdomar, eller att temperaturen nästan aldrig stiger över 15-graderssträcket längre.
Det är höst nu, på riktigt. Jag tittade på väderleken för Strömstugan (åker dit om ett par timmar) som visade regn och åtta-nio grader. Bara det att jag går med ständig huvudvärk tyder på att det är höst. Men löven är i alla fall fina, och solen också när den väl visar sig. Allt har en tendens att lysa på hösten. Det är i alla fall fint.
Jag tänkte på snön idag. Och jag ser faktiskt fram emot den. Jag ser fram emot, eller snarare hoppas på, lika mycket snö som i vintras, så tunnelbanans växlar fryser fast och bussarna inte kommer upp för backarna. Det ska bli fint.
Farväl, nu åker jag till Strömstugan.
Pappa sitter och vaktar på änder i Kirppu. Andjakt i Finland i somras.
Det är höst nu, på riktigt. Jag tittade på väderleken för Strömstugan (åker dit om ett par timmar) som visade regn och åtta-nio grader. Bara det att jag går med ständig huvudvärk tyder på att det är höst. Men löven är i alla fall fina, och solen också när den väl visar sig. Allt har en tendens att lysa på hösten. Det är i alla fall fint.
Jag tänkte på snön idag. Och jag ser faktiskt fram emot den. Jag ser fram emot, eller snarare hoppas på, lika mycket snö som i vintras, så tunnelbanans växlar fryser fast och bussarna inte kommer upp för backarna. Det ska bli fint.
Farväl, nu åker jag till Strömstugan.
Pappa sitter och vaktar på änder i Kirppu. Andjakt i Finland i somras.
