My pieces, my entirety

Idag är det tre år sedan jag tog hål i örat. På dagen. Det var HuvaN som sa det till mig. Jag minns det verkligen. Vi hade haft mentorsdag, och varit och klättrat på Klätterverket i Sickla. Efteråt slängde jag på HuvaN en hjälm och vi åkte med WRF till Forum för att ta det där hålet. Fan vad ont det gjorde. Det var ju inte ett "vanligt" hål, utan där uppe ni vet, där d finns lite bråsk.

Som sagt tog vi ju moppen, smart som jag var. När jag sedan skulle sätta på mig hjälmen igen och åka hem, kan ni ju tänka er hur det kändes i örat. Jag tror att det tog över ett år för det att läka totalt. Oberoende av min hänsynslösa behandling.




Bild från HuvaNs bilddagbok.

Det var en vecka och fyra dagar sedan jag skrev ett blogginlägg sist. Sedan dess har det väl inte hänt speciellt mycket nämnvärt, förutom att SD kommit in i riksdagen. Jag skulle kunna skriva om hur arg jag är över att var femte svensk inte rösta överhuvudtaget, eller hur trött jag är på att skrika på barn hela dagarna, eller om arbetsförmedlingen och alla oengagerade ungdomar, eller att temperaturen nästan aldrig stiger över 15-graderssträcket längre.

Det är höst nu, på riktigt. Jag tittade på väderleken för Strömstugan (åker dit om ett par timmar) som visade regn och åtta-nio grader. Bara det att jag går med ständig huvudvärk tyder på att det är höst. Men löven är i alla fall fina, och solen också när den väl visar sig. Allt har en tendens att lysa på hösten. Det är i alla fall fint.

Jag tänkte på snön idag. Och jag ser faktiskt fram emot den. Jag ser fram emot, eller snarare hoppas på, lika mycket snö som i vintras, så tunnelbanans växlar fryser fast och bussarna inte kommer upp för backarna. Det ska bli fint.

Farväl, nu åker jag till Strömstugan.



Pappa sitter och vaktar på änder i Kirppu. Andjakt i Finland i somras.

Bli inte förvånade om jag stannar uppe hela natten och lyssnar på Swedish House Mafia och städar. Men inna det ska jag bege mig till Mill för att hjälpa henne med en skissuppgift. För jag är en sån otroligt bra vän.

Alltså nu är det såhär. I onsdags var jag hos frisören, för jag tänkte att det skulle få mig att känna mig gladare (med tanke på att jag klippt mig själv i över ett år). Men det hjälpte inte. För då kom ett annat slag i ansiktet. Så igår köpte jag en ny plånbok. Den hjälper nog i sinom tid.

Men jag vill åka någonstans. Lära känna nya människor. Alltså inte bara träffa nya människor, utan faktiskt lära känna dem, bli vän med dem. Eller kanske bara åka någonstans för att slippa tänka på allt som är här hemma.

Det är så konstigt det här med hemma. Det är det absolut bästa stället på hela jorden och man är alltid trygg. Borta bra, hemma bäst. Så är det ju. Men ändå är det olidligt att sitta fast här, inte kunna röra sig ur fläcken, vara tvungen att stå ut med det som händer. Eller inte händer.

Mitt liv är kaos och jag trivs inte riktigt.


                                                                                                                                          (bilder från februari)

Jag tog bilen till Skuru för att ta bild på månen. Eftersom jag inte har något stativ tog jag med mig en pall och ett par pocketböcker att stödja kameran på. Men när jag kom dit hade månen redan gömt sig bakom molnen. Det här var i onsdags natt.

Idag är det söndag. Jag saknar det där tillfället i onsdags. När jag satt på marken mitt i vägen, framför en refug, och pillade med kameran. Under tiden svischade både bilar oh bussar förbi i hög fart. Det var liksom bara jag, och inget annat.

I morgon börjar jobbet igen. Tillbaka till helvetet. Okej, riktigt så farligt är det inte faktiskt. Men det är riktigt jävla jobbigt. Jag hoppas jag överlever i alla fall.

Och jag har lyckats att inte bita av en enda nagel på två veckor. Men det lär väl hända nästa vecka antar ja. Bäst jag klipper ner dem. Kanske.

Jaja. Hejdå. Farväl. Good bye. Au revoir. Nu åker jag till månen och bosätter mig i en av alla dess kratrar. (Som man faktiskt ser otroligt bra med blotta ögat. Tänk att månen är så långt bort och vi ändå kan se den så bra.)

Okej nu går jag. På riktigt. Förlåt, jag menar förstås åker. Till månen. Blubb blubb.