Hejdå 2008
Ja. Så var det slut. Och jag är ensam i huset. Innan familjen gick ut genom dörren sa vi:
- Vi ses nästa år!
Vad hemskt det låter.
Idag var hela familjen nere på Bastusjön och åkte skridskor. Det var helt underbar glansis. Dessutom ordentlig kärnis, så man kunde åka ända in i vassen utan att isen en sprack. Eftersom vi har lite brst på riktiga skridskor, fick jag ta långfärdsskridskorna som går att sätta på långfärdsskidspjäxorna (oj vad mycket långa jobbiga ord det blev). Tillslut tröttnade familjen och gick hem, men jag skrinnade 8-9 varv till. Jag har ju inte tränat något under hela lovet, så det var bra gjort tycker jag. Efter ett tag kom mamma ner med varm saft i en termoskopp till mig och vi satte oss för att njuta av tillvaron. Därefter gick vi och hälsade på Ann och Håkan (min gudmor Annas föräldrar) som har strandtomt vid sjön. Det var riktigt trevligt faktiskt. :)
Dålig bild, jag vet. Men jag skyller på mamma (:
För tillfället sitter jag och väntar på att tiden ska gå, så jag kan åka iväg till Elsa. Det ska bli hur trevligt som helst! Först lite matlagning och middag. Sedan kommer det lite mer folk och så är det bara att vänta in det nya året. Jag har tre raketer och ett par smällare, som en välkomsthälsning till 2009. I förrgår skjöt vi upp en raket från tomten. Den var till 2008. Jag inser att jag kommer befinna mig på samma ställe som förre årsskiftet.
Innan familjen åkte smälte vi tennhästskor för att kasta i en kastrull kallt vatten. Vi gör det varje nyår, för att spå det nya året i fikurerna tennet bildar när det träffar det kalla vattnet. Millpill var med också, och hon hade aldrig upplevt det tydligen. Kanske är det något man bara gör i Finland? Jag vet inte.
Nu ska jag gå och packa med Good Charlotte i öronen. Nostalgi och minnen.
Som sagt: Vi ses nästa år.
Hejdå 2008.
Hej 2009.
- Vi ses nästa år!
Vad hemskt det låter.
Idag var hela familjen nere på Bastusjön och åkte skridskor. Det var helt underbar glansis. Dessutom ordentlig kärnis, så man kunde åka ända in i vassen utan att isen en sprack. Eftersom vi har lite brst på riktiga skridskor, fick jag ta långfärdsskridskorna som går att sätta på långfärdsskidspjäxorna (oj vad mycket långa jobbiga ord det blev). Tillslut tröttnade familjen och gick hem, men jag skrinnade 8-9 varv till. Jag har ju inte tränat något under hela lovet, så det var bra gjort tycker jag. Efter ett tag kom mamma ner med varm saft i en termoskopp till mig och vi satte oss för att njuta av tillvaron. Därefter gick vi och hälsade på Ann och Håkan (min gudmor Annas föräldrar) som har strandtomt vid sjön. Det var riktigt trevligt faktiskt. :)
Dålig bild, jag vet. Men jag skyller på mamma (:
För tillfället sitter jag och väntar på att tiden ska gå, så jag kan åka iväg till Elsa. Det ska bli hur trevligt som helst! Först lite matlagning och middag. Sedan kommer det lite mer folk och så är det bara att vänta in det nya året. Jag har tre raketer och ett par smällare, som en välkomsthälsning till 2009. I förrgår skjöt vi upp en raket från tomten. Den var till 2008. Jag inser att jag kommer befinna mig på samma ställe som förre årsskiftet.
Innan familjen åkte smälte vi tennhästskor för att kasta i en kastrull kallt vatten. Vi gör det varje nyår, för att spå det nya året i fikurerna tennet bildar när det träffar det kalla vattnet. Millpill var med också, och hon hade aldrig upplevt det tydligen. Kanske är det något man bara gör i Finland? Jag vet inte.
Nu ska jag gå och packa med Good Charlotte i öronen. Nostalgi och minnen.
Som sagt: Vi ses nästa år.
Hejdå 2008.
Hej 2009.
