My pieces, my entirety

I morse när jag stod och väntade på bussen lyssnade jag som vanligt på musik. Jag hade satt iPoden på shuffle för jag visste inte riktgt vad jag ville lyssna på. Och då, plötsligt, kommer låten som Pappa spelade på Kimis begravning. Den heter Hän och är av J. Karjalainen. Kimi var pappas bästa kompis, och den enda han hade kvar sedan han var barn. Dessutom var Kimi Walles gudfar.

Och när jag står där och lyssnar på låten kommer tårarna. Jag kan inte hejda dem. Sedan han dog i somras har vi varit hos familjen Bjondahl och hälsat på två gånger. Det känns så konstigt att Kimi bara är borta.

Så tänkte jag på pappa, och alla hans andra vänner. Och så tänkte jag på Silja, Kimis fru, och hur hon såg ut då pappa spelade låten. Han stod där med sin gitarr och sjöng varje vers först på finska, och sedan översatt till svenska (det var ju inte bara finsktalade på begravningen). Och då grät jag.

Här är ett utdrag ur en av verserna:

Hän, sai mut uskomaan                    Han, fick mig att tro
Hän, sai mut toivomaan                    Han, fick mig att önska
Hän, ja vielä enemmän                    Han, och ännu mer

Hän, sai mut laulamaan                   Han, fick mig att sjunga
Hän, sai mut nauramaan                 Han, fick mig att skratta
Hän, antoi mulle sävelmän             Han, gav mig en melodi

Lyssna på hela låten: http://se.youtube.com/watch?v=nB7jr40AlXo