My pieces, my entirety

Du vet inte vad du har innan du förlorar det

Dag 101

Publicerad 2010-04-11 19:02:10 i Allmänt,

Jag missade dag hundra. Men det gör ingenting, för nu är det vår. På riktigt. Mamma har Lena och Lennart här på besök och jag satt nyss på verandan i solen med dem och fikade. Och förbi flög en humla. Walle har satt upp studsmattan nu när snön på gräsmattan är försvunnen, och Lennart sa att han var sugen att prova men vågade inte så jag fick visa först hur man skulle göra. När Lennart hoppat och försökt sig på konsten att hoppa på knäna och sedan upp på fötter igen ville Lena också prova. Och vi fick oss ett par riktigt goda skratt. Man blir nog helt enkelt inte aldrig vuxen helt och hållet.

Efter visiten i Dalarna begav jag mig till Öjarn, Jämtland. På flygplatsen blev jag som vanligt uppmött av Sven-Artur, och väl i Öjarn hos mormor och Pelle fick jag en fantastisk middag bestående av fläjjöringen vi tog förra året uppe på fjället. Under dagarna jag var där åkte vi en skootertur till Storklumpkojan, och en tur till Storåbränna för att hälsa på Tomas och Berne i deras affärer. Skidtur blev det bara en enda för min del, på grund av att det var så mycket stöp på sjön. Mormor däremot åke som vanligt skidor varje morgon en halvtimme, hurtig som hon är.

Jag åkte också en tur till Moni och Frank som bor borta vid vägändan, för att fråga Frank om hur man på bästa sätt ska göra ett knivskaft. Han höll på att bygga väggar till ett gästhus som han skulle köra bort till en vän ett par mil bort. De tre renarna de äger stod fint inne i sin inhägnad, men utanför den fanns ännu en ren till. Frank berättade att det var en liten flock renar som brukade hålla till i deras vik, och komma och hälsa på dem. När vi satt och pratade kom efter ett tag sex sju renar till och ställde sig på gårdsplanen utanför huset. Man märte tydligt av rangordningen i flocken. Eller det heter nog hjord. När vi skulle gå ner till skootrarna för att åka hem igen gick jag fram till en av renarna och sträckte fram handen. Den var lätt grå över kroppen, ganska liten och hade en helvit mule. Den kom fram och snusade lätt på min hand och jag klappade den på rumpan innan den nöjt trippade iväg till de andra.

Det jag ägnade mest tid åt måste ändå varit Mumin-pusslet Pelle köpt till mig. Han hade i själva verket köpt två stycken, men eftersom de var på tusen bitar skulle jag omöjligt hinna lägga båda två. Motivet på pusslet jag och mormor la var Knyttet och Skruttet på färd i en roddbåt med filifjonkan och alla andra djur runt omkring i vattnet som virade. Det är en av bilderna precis i slutet i historien om Knyttet, av Tove Jansson. Fantastisk liten historia. Tyvärr hann vi inte lägga klart precis allting, eftersom vi bara hade blåa bitar kvar i exakt samma färg. Men jag har kommit på att jag ska göra en tavla av pusslet, så att jag inte blev färdig gör egentligen ingenting.

Värdet i Öjarn var för övrigt bedrövligt. Plusgrader under natten som gjorde att stöpet blev värre och molniga dagar. Men sista datten var det stjärnklart och ugglorna pratade för fullt med varandra i träden. Dagen därpå var himlen så gott som molnfri och strålande blå.


Kommentarer

Postat av: mirja

Publicerad 2010-04-12 13:23:28

och inte berättar du för mig att du var i jämtland! :o :((

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

My

Här skriver jag om allt och inget. Ibland mycket, ibland lite. Ibland inget alls.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela