Dag 122
Jag tog en trip till Sickla med WRF och Emma för att köpa tights och jacka. Till det förmånliga paketpriset 499 svenska riksdaler. Väl hemma igen satte jag dem på mig och gav mig ut i Nyckelviken på en springtur. Skogen var full av liv. Jag sprang förbi trappan och vitsippebacken, båtpiren och lekplatsen, hästhagen och grisarna. Påväg tillbaka gick jag upp på min utkiksplats, och satt där en stund och tittade ut över vattnet, över till stan och ner på Nyckelviken. Det var fint.
När jag stog i duschen lyste solen in genom en glipa i duschdraperiet. Vattendropparna färgades i regnbågens alla färger.
Det här med att börja springa. Jag tror att jag blev inspirerad av Erland Loes bok Gör vad du vill. som jag läste över påsken. Hans böcker är nog helt fantasktiska. När jag var på Akademiebokhandeln med mamma tvingade jag henne att köpa tre av de andra böckerna till mig, med argumentet att det var tre pocket för 149 kr.
Jag vet inte riktigt, men det är som om jag går och hoppas på att något ska hända. Inte hoppas, utan snarare väntar. Jag vet inte vad, men någonting. Men det händer fan aldrig någonting. Inte något av värde i alla fall.
Det gör mig så rastlös. Jag får väl försöka springa ikapp det.
När jag stog i duschen lyste solen in genom en glipa i duschdraperiet. Vattendropparna färgades i regnbågens alla färger.
Det här med att börja springa. Jag tror att jag blev inspirerad av Erland Loes bok Gör vad du vill. som jag läste över påsken. Hans böcker är nog helt fantasktiska. När jag var på Akademiebokhandeln med mamma tvingade jag henne att köpa tre av de andra böckerna till mig, med argumentet att det var tre pocket för 149 kr.
Jag vet inte riktigt, men det är som om jag går och hoppas på att något ska hända. Inte hoppas, utan snarare väntar. Jag vet inte vad, men någonting. Men det händer fan aldrig någonting. Inte något av värde i alla fall.
Det gör mig så rastlös. Jag får väl försöka springa ikapp det.
